(Insändt.) Några ord om löneförbättringen för varfsunderofficerarne i Karlskrona ooh Stookholm. Då Sverges rikes ständer snarligen kamma utt rådgöra och besluta om de vid sednaste ciksdag, beviljade provisoriska löneförbättringarne för åren 1858—1860, skola indragas eller fortfarande utgå, torde det icke vara utan nytta att för herrar riksdagsmän och andra vederbörande belysa huru dessa löneförbättringar kommit de lägre tjenstemännen tillgodo, eller, med andra ord, huru fördelningen blifvit gjord i jemförelse med de ordinarie lönerna, synnerligast för flottans officerare af lägre grader samt flottans, marinregementets och kongl. skeppsvarfvens i Karlskrona och Stockholm underofficerare; och att de flesta af sednaste riksdagsmän icke ens tänkt på eller afvetat denna fördelning, torde bäst visas af nedanstående tabell. Fästes. någon uppmärksamhet på denna tabell, så finner man, att alla flottans officerare af lägre grader, eller till och med de 40 yngsta kaptenlöjtnanterna, hafva i tillökning erhållit 100 åa 122 procent, då deremot flottans underofficerare (undantagandes 1:a hälften af lägsta graden med 103 procents tillökning) endast erhållit 60, 66, 77 och 85 procent. Då vid löneregleringen afseende skulle fästas synnerligast på underbefälets knappa och otillräckl ga lönerv, har sannerligen detta skett i omvänd ordning. Två tredjedelar af marinregementets underofficerare i Karlskrona hafva undfått 108 å 166 procents tillökning, hvaremot en tredjedel endast erhållit 66 procent; hvarföre fanjunkarne, hvilka förut hade 300 rdr, skulle erhålla 800 rår, eller 200 rdr mer än dubbelt i tillökning, då deremot hälften af fourirerna endast tillkommo 66 procent eller 160 rår i löneförhöjning, är svårt att besvara. Emellertid är det glädjande erfara, det befäl finnas som verka för underhafvandes bästa; derföre ära, heder och tacksamhet åt dessa förmän. Häraf synes att flottans underofficerare, i allmänhet, erhållit vida mindre fördelar än både officerare af lägre grader och marinregementets underofticerare. Det hade enligt insändarens förmenande varit det vigaste och rättaste att, om än icke tillökningen blifvit fördelad i likhet med hvad för de lägre officerarne blifvit utförd eller med öfver 100 procent, man endast fördubblat hvad underoficerarne förut, enligt staten, tillkommit. Derpå hade både det all männa och den enskilte vunnit Men huru blifver förhållandet om man jemför förmånerna för alla. här förut nämnda personer med kongl. skeppsvarfvens i Karlskrona och Stockholm underofficerare (verkmästare, qvartersmän och handtverksmästare)? Svaret härpå blifver att dessa sednare