man, och äfvenså Tellsons, oaktadt deras stora inflytelse i Frankrike, undvika allt tal härom. Jag medförer icke ett enda papper, som uppenbart syftar på den saken. Det är en hemlig beskickning. Hela mitt kreditiv, hela min instruktion innefattas i den enda raden: Återuppväckt från de döda ... Men hvad slår på? Hon hör ej ett ord af hvad jag säger! Miss Manette! Fullkomligt tyst och stilla, utan att hafva förändrat ställning, satt hon der alldeles frånsigkommen, med öppna ögon, som stirrade på honom, och med det der uttrycket af själsqval och fasa oförändradt qvar på pannan. Hon knep så hårdt kring -hans arm, att han ej tordes göra sig lös, af fruktan att göra henne illa; han ropade derföre på hjelp utan att röra sig. En qvinna med vildt utseende, hvilken, såsom Lorry oaktadt sitt upprörda tillstånd icke kunde undgå att varsna, var röd från topp till få, äfven hade rödt hår, och var klädd i högst besynnerlig, mycket snäf drägt, med en mössa på hufvudet, som liknade en granadörsmössa, eller en stor Stiltons-ost, rusade nu in i rummet i spetsen för värdshuspigorna, och löste snart problemet huru han skulle komma loss från den stackars flickan genom att lägga sin senfuilla hand på hans bröst och i ett taz slunga honom mot närmaste vägg. (oVe mig tror jag inte att det der är en karl! tänkte Lorry som allrahastigast i det han gjorde den snabba färden till väggen.) Pass upp der, allihop! skrek bemälde figur till värdshuspigorna. Hvarför skyndar man sig inte att skaffa hit hvad som behöfs, i stället för att stå och gapa på mig? ÅArjag så märkvärdig att påse? Sno er, säger jag! Promt hit med luktsalt och friskiävatten, och ättika! Fort säger jag!