åt att fostret skada; dömes, om misshandeln skedde ned berådt mod, till straffarbete från och med två ill och med fyra år, och om det skedde med hastigt mod, till straffarbete från och med sex månadet till och med två år; deck må, der brottet är med synnerligen förmildrande omständigheter förenadt, straffet kunna nedsättas, i förra fallet till straffarbete i sex månader och i sednare fallet till fängelse i två månader. 32 . Har någon i annat fall, än i 25 sägs, uppsåtligen satt ut barn, det han pligtig var att vårda och som sig sjelf ej hjelpa kunde, eHer det eljest uppsåtligen från sig skilt ochsåmedelst i hjelplöst tillstånd försatt, och skedde detta å sådant ställe eller under sådana omständigheter, att gerningsmannen ej med sannolikhet kunde vänta barnets räddning; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. Fick barnet svår kroppsskada: dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år; ljöt det döden: dömes till straffarbete på lifstid. 33 S. Blef barnet utsatt å sådant ställe eller under sådana omständigheter, att fara för dess lif eller helsa väl var för banden, men gerningsmannen dock med sannolikhet kunde vänta dess räddning; då skall till straffarbete från och med två månader till och med två år dömas. Fick barnet svår kroppskada; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år: ljöt det döden; vare gerningsmannen förfallen till straffarbete från och med sex till och med tio år. 34 S. Sattes barnet ut å sådant ställe eller under sådana omständigheter, att fara för dess lif eller helsa ej syntes vara för handen; då skall till böter från och med tjugu till och med trehundra riksdaler eller fängelse från och med två till och med sex månader dömas. Fick barnet svår kroppsskada; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med två år: ljöt det döden; dömes till straffarbete från och med två till och med fyra år. 35 . Har någon, på sätt i 32 4 sägs, utsatt eller från sig skilt sjuklig, bräcklig eller eljest hjelplös person, den han pligtig var att vårda, och skedde det å ställe eller under omständigheter, som i 32, 33 eller 34 S5 sägas; vare lag, som der för hvarje fall stadgadt är. 36 S. . Sätter någon ut eller öfvergifver den han sig åtagit eller eljest pligtig är att fortskaffa eller ledsaga, och-sker det å sådant ställe eller under sådana omständigheter, som i 32, 33 eller 34 sägas; vare ock lag, som der för hvarje fall stadgas. Anm. Högsta domstolens flesta herrar ledamöter bafva lemnat dessa 85 utan anmärkning, men justitieråden Iggeström och Södergren, jemte det de vidbållit sin anmärkning mot bestämmande af fängelsestraff, i stället för straffarbete, samt föreslagit en redaktionsförändring i 28 och 30 SS, ithy att de der förekommande orden i annat fall böra tydligare uttryckas med orden: om sådan verkan å gerningen icke följt, hafva tillika ansett någon mildringsgrund för brott enligt 31 S icke böra förutsättas för det fall att brottet skett med berådt mod. Särskildt hafva bemälde justitieråd ansett samtlige SS om barnamord, 24—36, böra uppflyttas näst före 9 S, och således intaga enahanda ordning som de motsvarande 8S i lagberedningens förslag inom 17 kap. egt, i hvilket fall den särskilda rubriken om barnamord skulle komma att uteslutas. Om misshandel å föräldrar, maka eller förmän. 37. Begår någon dråp, som i 3 eller 4 sägs, å skyldeman i rätt uppstigande led; miste lifret. Begår någon dråp, som i 5 I sägs, å sådan skyldeman ; dömes till straffarbete på lifstid. Sker dråp å maka, stjufeller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan, under hvars lydnad man står; varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd; och må ej i dessa fall den i 3, 4 och 5 SS medgifna mildring af det i allmänhet stadgade straffet ega rum. 38 4. Gör någon uppsåtligen annan misshandel å skyldeman i rätt uppstigande led; då må straffet ej sättas lägre än sex månaders straffarbete, som vid försvårande omständigheter kan, der straffarbete eller fängelse å viss tid eljest är stadgadt, förhöjas till straffarbete på lifstid, om högsta strafftiden är i allmänhet bestämd till tio år, och i annat fall till två års straffarbete utöfver den i allmänhet bestämda högsta strafftiden. Sker sådan misshandel å annan af de personer, som i 37 S äro nämnda; varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd; och må ej till lindrigare straff än fängelse dömas.Hå 39 . Förbryter man sig, såsom i 16 sägs, mot någon af de personer, som i 37 S äro nämnda; varde, der ingen skada sker, ändock straffad med fängelse från ocEmed två till och med sex månader. Anm. Detta kapitel har lemnats utan anmärkning af högsta domstolens fleste herrar ledamöter. Justitieråden Iggeström och Södergren hafva likväl ansett förenämnde 8S böra uppflyttas till den ordning, som fordras af sammanhanget med föremålen för de SS, hvilka afhandla dråp och annan misshandel, i likhet med uppställningen i lagberedningens förslag. I följd hvaraf denjsärskilda rubriken bortfölle. I öfverensstämmelse härmed hafva de äfven ansett dråp å skyldemän i rätt uppstigande led, som skett af hastigt mod och utan afsigt att döda, lämpligen kunna bestämmas till straffarbete i minst åtta år. Likaledes hafva bemälde justitieråder ansett stadgandet i 39 S kunna sammanslås med den 16. Om våld å den, som i offentligt värf är stadd; så ock om våld, hvarigenom. fridsbrott sker. 40 S. Gör någon våld eller annan misshandel å embetsman, i embetsärende, eller för att honom till någon embetsåtgärd tvinga eller derifrån hindra, eller att å honom för sådan åtgärd hämnas; dömes till straffarbete från och med två till och med 8ex år. Med embetsman förstås här den, som med konungens fullmakt å embetet försedd är, eller embete af lika värdigbet innehafver, eller i sådan embetsmans ställe lagligen satt är, så ock domare, ändå att han ej blifvit af konungen förordnad; 41 6. Hvad i 40 om sådant brott, som der sägs, stadgadt är, gälle ockför det:fall, då ledamoti taxeringseller pröfningskomitå eller i styrelse öfver allmänt: verk eller allmän inrättning, eller den, som i nämnd eller jury sitter, varder i eller för utöfningen af sådan befattning våldförd. 42 S. Förbryter sig någon, såsom i 40 sägs, emot tjensteman eller annan, den der icke innehafver embete eller sådant uppdrag, som i samma omtalas, men är förordnad eller vald att offentligt tjensteärende förrätta eller annan allmän befattning utöfva, eHer kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå; dömes till straffarbete från och med två månader till och med två år, eller fängelse från och med två till och med sex månader. AQ kk Yxn mana wåldomn fr 2 KönEåR