Man skyndade genast efter de begärda sakerna, och hon lade varsamt patienten på en soffa och ompysslade henne på bästa vis, under det hon kallade henne min perla! och min lilla fågell och utbredde hennes guldhala hår öfver hennes skuldror med mycken stolthet och omsorg. Och ni brungöling der, sade hon, i det hon med harmsen uppsyn vände sig till Lorry, ,kunde ni inte säga henne hvad ni hade att säga, utan att skräma ihjel henne? Se hur hon nu ser ut, med sitt vackra, bleka ansigte och sina kalla händer! Skall sådant vara bankkarlsfasoner, kanske? Lorry blef så utomordentligt förbryllad af denna besynnerliga fråga, att han ej kom sig för med någonting annat, än att på afstånd se uppå huruledes den starka qvinnan, sedan hon bortjagat värdshusbetjeningen med den hemlighetsfulla hotelse, att, om de icke packade sig sin väg, hon skulle låta dem smakax någonting, som icke så noga specificerades — huruledes hon bragte sin skydsling till sans igen medelst en rad af välberäknade åtgärder, och lockade henne att lägga sitt matta hufvud på sköterskans axel. . j Jag hoppas att hon nu är bra igenp, sade Lorry. Om så är, så inte är det er hon har att tacka för det. Ack! mitt stackarslilla hjertegryn! Jag hoppas, sade Lorry efter ännu en paus af litet deltagande och liten förödmjukelse, att ni följer med henne till Frankrike? Mycket troligt, det! Om det varit skrifvet i stjernorna, att jag skulle färdas öfver saltvatten, tror ni att vår Herre skulle satt mig på en ö?n : Detta var nu åter en benig fråga, och herr Jarvis Lorry gick sin väg för att begrunda hvad hon månde innebära. (Forts.) ——tiliND—