Aftonbladet – 4 januari 1860, sida 1

Hon neg för honom (unga fruntimmer brukade niga på den tiden) med synbart vackert bemödande att visa honom, att hon väl visste huru mycket äldre och klokare ban var än hon. Lorry bugade sig åter. Jag svarade banken, sir, att emedan det ansågs nödigt af dem, som äro så goda att intressera sig för mig, att jag skulle resa till Frankrike, och emedan jag är faderoch moderlös .och icke har någon vän, som kan göra mig : sällskap, så skulle jag känna mig särdeles förbunden, om jag under resan finge ställa mig under den ifrågavarande herrns beskydd. Jag fick höra, att den herrn redan bade lemnat London, men man lät mig veta, att bud skulle. skickas efter honom med tillsägelse att vänta ut mig här. G Jag var så lycklig, sade Lorry, att få det uppdraget. Jag skall känna mig ännu lyckligare att få utföra det. Sir jag tackar er hjertligen.. Man sade mig i brefvet att den ifrågavarande herrn skulle göra mig bekant med alla detaljer af saken, och att jag skulle finna dew högst oförväntade. Jag har gjort mitt bästa att förbereda mig, och naturligtyis är jag bögst nyfiken att få veta hvad det kan vara. Naturligtvis,, sade Lorry. ja...Jag.: Efter en stunds tystnad tillade han, i det han åter skrufvade peruken tätt intill öronen: Jag vet sannerligen icke rätt huru jag skall. begynna. Han begynte icke, men mötte i våndan hennes blick. Hennes panna hade antagit det der . märkvärdiga uttrycket. — men det var täckt och talande och icke blott märkvärdigt — och hon lyfte handen, liksom! hade hon gripit, eller hejdat någon förbiskymtande skuggbild. Är ni helt och hållet en främling för mig, sir?