Aftonbladet – 4 januari 1860, sida 1

me sta 3 0 . ? Hl TVÅ STÄDER). EN BERÄTTELSE 73 ArÄ CHARLES DICKENS. Herrn frin Tellsons bank hade nu intet annat satt göra, än att tömma sitt. glas, med en uppsyn af stollig förtviflan, skrufva sin Jinhårsperuk tätt: till öronen och följa kyparen till miss Manettes kammare. Det var ett stort, mörkt rum, dystert utstyrdt med möbler med svart. tagelduksbeklädnad och en mängd klumpiga bord. Dessa hade blifvit bonade och ombonade, så att de två höga ljusen midtuti kammaren hemskt återepeglades på hvarje bordskifva, liksom de hade varit begrafna i djupa grafvar af mörk mabogni, och intet synnerligt sken från dem kunde vara att förvänta, förrän de blifvit uppgräfda igen. Det var så svårt att redigt urskilja någonting i detta mörker, att Lorry, som trefvade sig fram på den nötta turkiska mattan, trodde att miss Manette för ögonblicket uppehöll sig i något angränsande rum, tilldess, sedan -han kommit förbi de-båda höga ljusen, -han såg stående för att mottaga honom vid bordet emellan dem och: kaminen ett ungt fruntimmer af högst sjutton år, i en ridklädning och ännu hållande sin. halm-reshatt vid bandet ishanden, Då hans blick hvilade på det lilla täcka ansigtet, omgifvet af rika guldgula lockar, med ett par blåa ögon;som med forskande blick mötte hans, och med en panna, som hade en, i betraktande af hennes ålder, högst förunderlig förmåga att antaga ett uttryck, som hvarkeu antydde bara förlägenhet eller förundran, eller oro, eller. spänd uppmärksamhet, men väl alltsammans detta ) Se Aftonbladet n:is 1 och 2,