Aftonbladet – 3 januari 1860, sida 2

Ja så, sir. Men ni sjelf, sir, är väl just icke van att resa så mycket? Icke på de sedmare åren. Det är nu tio år: sedan vi... sedan jag ... sista gången kom från Frankrike. Kan säga! Det var innan jag var kommen i det här huset, sir. Ingen af vårt folk var då i det här huset. Royal George var då i andras händer, sir. fölsGanska möjligt. BDbVYen det är nog säkeri det, att ett hus, sådant som Tellson kompani, var i fullt flor inte blott för femton, utan väl för femtio år sedan ? BDNi kan väl säga hundrafemtio, och inte skarfva ändå., ; Kors bevare mig, sir! iKyparen myste, tog ett par steg tillbaka, flyttade serveten från sin högra arm till den venstra, och stod i vördnadsfull ställning betraktande den ätande och drickande gästen, liksom från ett observatorium eller vakttorn — allt enligt uråldrigt kyparebruk. Eä5odan Lorry hade slutat frukostera, begaf an sig ut på en liten promenad utefter hafsstranden. Den lilla trånga, oregelbundna staden Dover lekte kurra gömma med stranden och körde hufvudet in uti kalkklipporna, al:deles som ett slags hafsstruts. Stranden var en ödemark, hvarest vågorna tumlade om med stenarnie, och hafvet gjorde allt hvad det ville, och hvad det ville var idel förstörelse. Det dånade mot staden, det dånade mot klipporna och for fram med kusten såsom en riktig tyrann. Luften i sjelfva staden var inbyrd med en sådan fisklukt, att man kunnat vara färdig att tro, att sjuka fiskar kommit dit upp för att bada i luften, liksom sjuka mMenniskor komma dit ned för att bada i hafvet. I ham. nen drefs litet fiske; om nätterna strök der mycket folk omkring, som tittade utåt haf