Aftonbladet – 3 januari 1860, sida 1

de gestalterna. bredvid. honom, tilldess: hans tankar förlorade allt håll på dem och åter slunko af till banken och -grafven. Huru lämge varit begrafven? I nära aderton år.n Ni hade öfvergifvit allt hopp att blifva uppgräfven igen ? För längesedan. Han hörde ännu: dessa ord ljuda — hörde dem lika tydligt, som någonsin taladt ord någonsin ljudit i hans öra — då han tvärt och Plötsligen vaknade till fullt medvetande af gygljuset och fann att nattens skuggor hade y Han släppte ned vagnsfönstret och blickade ut mot den uppgående-solen. De. foro förbi ett plogland, på hvilket em plog stod; som bade blifvit qvarlembad aftonen förut vidarbetets slut; derbakom låg en liten löfskog; några brokigt röda och gula löf sutto ännu qvar på träden. : Ehurw markens var våt och kall, så var dock himlen klar, och solen höjde sig strålande, blid öch vacker: Åderton år! hviskade passageraren, i det han såg på solen. Store Gud; ljusets fader! Att vara lefvande begrafven i aderton år! FJERDE KAPITLET. Förberedelsen. Då vagnen ändtligen fram på förmiddågen hade helbregda anländt till Dover öppnade öfverkyparen på hotellet Royal George vågunsdörren, såsom Han: alltid hade för sed ätt göra. Han gjorde det med en viss högtidlighet; ty en resa med postvagnen från London om vintern var på den tiden: en bragd, som gaf giltig anledning att lyckönska den djerfve resande, af hvilken hon blifvit utförd. Nu fanns dock endast en djerf resande qvar att lyckönska; ty de båda audra häde: redan blifvit aflemnade på vägen. Den mögliga insidan af vagnen, med sin unkna och smutsiga ströhalm, sin obehagliga lukt och sin skymning, hade ett visst tycke af ett större slags hundkoja. Hr Lorry, som framkröp derutur