Aftonbladet – 2 januari 1860, sida 2

alltid af bly. Se så, kom nu och låt er beskådas. Skepnaderna af en häst och en ryttare framträdde så småningom: ur den böljande dimman och anlände till sidan af vagnen, hvarest passageraren stod. Rytftaren höll in hästen och öfverlemnade, med en blick på gevaldigern, till passageraren ett litet hopviket papper. Ryttarens häst flåsade häftigt, och både bäst och ryttare voro betädckta med smuts allt nedifrån den förres hofvar allt upp till den sednares hatt. Gevaldiger! sade passageraren i lugn affärston. Den vaksamme gevaldigern, som i högra handen höll sin muskedunder lyftad, under det den venstra-hvilade på vapenlådan och blicken var fästad på ryttaren, svarade artigt: Hvad behagas ? Ni kan vara fullkomligt lugn. Jag tillhörer bankirhuset Tellsun. Tellsons bank i London känner ni visst till. Jag reser till Paris i affärer. Här har ni en krona till drickspengar. Jag får ju läsa det här? Godt, om herrn skyndar sig bara. Han öppnade och läste biljetten vid skenet af vagnslyktan, först sakta för sig sjelf, sedan högt: Vän a i Dover på mamsellen. Brefyet är icke långt, som ni finner, gevaldiger. Jerry, säg att mitt svar lydde så här: ,åter. uppväckt från de dödas. Jerry hoppade till i sadeln. Det var ett för välsignadt konstigt svar, sade han med sin allra hesaste röst. Säg dem du såsom jag sagt, så begripa de att budskapet kommit mig tillhanda, lika bra som om jag skrefve. Rid nu allt hvad tygen tåla. Adjö med dig! Med dessa ord öppnade passageraren vagnsdörren och steg in, nu utan benäget biträde af sina reskamrater, hvilka i största hast hade gömt sina börser och ur i sina stöflar, och nu samtligen låtsade sofva. Vagnen skramlade sakta af igen, omgifven af allt tyngre och tyngre moln af dimma, alltefter som han kom längre ned i den lång