Aftonbladet – 31 december 1859, sida 3

sp sengeuum bestamdare uttalas an ar dessa red-Å igedannemän, hvilka med en ovanlig naivitet ormiulera sina egna sträfvanden så, att de få liberal anstrykr ing åtminstone. I bräninsfrågan har intet stård så spirituella åsig!er som det fjerde, och i den der frågan som aldrig kan falla — d. v. s. representationsrågan — är bondeståndet så radikalt, att det ionu i hundra eller tvåbundra år hellre vänpå en riktigt ful ständig representationsändring, än utsätter Sig för faran af att se männen, aldrig så litet uppblandade med a der farliga subjekter från de andra stånden, som slagit sig på jordbruk och som möjligen kunna ba det felet att ha inhemtat it: ll iga kunskaper, samt icke kunna tala :andsbygdemålet med oförfalskad I rytning, wilket naturligtvis öfverskyler alla förtjenster jä genom rik erfarenhet och indiga oda :lmannaåsigter. å det afhörde jag häromdagen en k Tumba, hvilken af ine på cget bevåg rest till utatt studera de framsteg, som der sede!påpperstillverkningen, och efter sonssten y yssnämnde tillverkning — hurujag, han skulle erhålla af bankoct i ampla ordalag tillstyrkt ersättning 1000 rår rot för sina under resan hafda tnader. Denna ersättning höll han dock i förlustig i bondeståndet, emedan tera upplysta talare ansågo, att man med saken borde uppskjuta tills nästa riksdag, för att jå kupna inhemta om hvad han föreslagit bhfvit utförd: och hade medfört verklig nytta. Denna id slog an på mig. Då Jag blir representant längre fram, så skall jag nemligen iöreslå, att ingen af de valda representanterna : de tre stånden skall erhålla ett öre rikdågsarfvode förr än så långt efter hvarje riksmöte, att allmänheten med visshet har erfarit, om dessa representanters åtgöranden burit några soda frukter för det allmänvna. Medan tant Augusta sprang omkring i julmarknaden och köpte välskapade julbockar af pepparkaksdeg, afhörde jag diskussionen i borgareståndet i anledning af hr Lallerstedts märkvärdiga motion — den der att svenska sändebudet vid italienska kongressen i Paris skulle förses med litet mera futt! futt! i instruktionen än som friherre Manderström på get bevåg kunde aflåta, så att berörde sändebud icke sitter der som en annan rådman af illiterata klassen. Maken till diskussion har jag aldrig hört! Blanchs , som först fick ordet, talade med såcan värma, att ståndet blef likasom uppvärmdt, hvilket ej vill säga så litet, och sjelfva talmannen — ropade -bravo! kanske? — Nej, ban tittade ett par gånger åt klubban, hvilken utgör det närmast tillhands varande släckapet, om Cch sär diskussionen hoar att blifva eldfarlig. Men talmannen lät klubban ligga i ro, och ett leende skymtade fram på hans anlete, och jag förstod hvad det. betydde, nemligen: äfven jag har varit ung till sinnes, äfven jag har brunnit för allmän frihet, äfven jag har varit ultraradikal?. Och Blancbe fick tala till slut, och sedan var gärdet uppgifvet. Förgätves uppträdde borgareståndets trifoliura aqvaticum, brr Trädgärdh, Palander och Boman emot motionen. De dräptes i ordets hela bemärkelse och kommo sig platt icke mera före den dagen. De andra stånden hade på hr Gråås begäran fått del af motionen. På hans högvördighet erkebiskopers och de öfriga högvördigheternas ängsliga anleten stod tydligt att läsa: livad månde det blifva af detta barnet?? Icke gick det an att uttala några sympatier ör det Mellersta Ttalien, hvars folk skrämt sina furstar så, att de i brådstörtad fart beifvit sig dit, der ingen fara hotade; icke helalt inlägga några vänliga ord till förmån Kristi ståtbållare på jorden? — ty den ge Luther är icke alldeles bortglömd änoch derföre remitterades motionen i all sedan ett par af de modigaste, för att a beten?, som det heter när man spevira, förbehållit sig att afgifva yttrande i rågan, när den åter: om, utredd? från eko.omiutskottet — det Gud gifve, hoppades de, en månad sedan kongressen blifvit afslutad. I bondeståndet reste sig alla som en man cb instämde i motionen. Och den gången var säkert Thorgny lagman nöjd med de sveni märnen. ddarbuset, der allt sker med manår, motionen med blandade känslor. Man visste ej så noga huru den betraktades å hösre ort. Hr von Francken kunde icke gilla idlelns beslut, att ställa motionen först på litan vid påföljande plenum, hvilken åtgärd v. Francken aneåg innefatta allt för stor a för motionen; men när den då förekom, de han ass-inte?, och så godt var fet, Några talare, t. exchrr Brakel och Paykull, gingo i försigt ghet betydligt lärgre än sjelfva utrikesministern, som frimodigt och konstitunelt n edgaf hvad rågra talare bestridt, att ständerna verkligen cgde vidsträckt rättighet it i önskningsväg uttala sina åsigter inför ronen, och han lade sina ord så väl, att de anska mycket understödce motionen, som ultså i sitt första — och vigtigaste stadium ade en lysande framgång. — Får inte ekonomiutskottet —tänk efter ?allmänna besvärsoch ekonomi-utskottet!? — grå hår, som nu med ens förvandlats till ett politiskt utskott, så vore det underligt. Lycklige Petter Jönsson i Träslända, som lugnt hvilar efter striderna! Nu hade det ej varit så lätt för honom att tala i det utskott, som han alltid kallade för sitt. Deck ännu efva de gamle gudar!k Boman sitter ju -i ekonomiutskottet vch häfdar sitt namn. Ir Rathsman, kanslist i kammarkollegium -rådman i Waxholm samt i sistnämnde eoenskan nvlicen vald till ranresens ska