Aftonbladet – 30 december 1859, sida 1

gen bedt till Gud, och beslöt att undertrycka : allt det onda inom sig, så länge tills hans ansigte kunde behålla samma utseende, som det hade efter bönen. Detta ledde honom allt mera in i fysiognomiken och i Galls organlära. Han försökte nu att sätta sina tankar på papperet, och förevisade ett sådant försök för en gammal lärd i Moskwa. Denne kasserade arbetet. Solomirsky omarbetade då tåligt sitt verk ett par gånger, och hade nu sändt det till Petersburg, förmodligen för att tryckas. Det var en dikt, men som hade den motsatta gången af es Faust; denne känner alla vetenskaper: blott hjertat och naturen äro honom obekanta. Också dessa vill han lära att känna, men faller i händerna på Mefistofeles och går under. Solomirskys dikt åter föreställer en ung man, som, omvänd genom kärleken, ledes ti!l vetenskap och konst. Jag har meddelat denna märkliga sjelfbekännelse, som åtminstone i psykologiskt hänseende kan vara af intresse. Solomirsky lefde i Jekatharinenburg på en mycket elegant fot, hade en egendom med ett bergverk och höll uten lång process angående en betydlig förmögenhet, som hans moder ville förskaffa honom, men som nu gjordes honom stridig af hennes andra (äkta) barn. Den 3 September blefvo vi af borgmästaren och polismästaren Nitchajeff inbjudna till middag. Han hade tjent som löjtnant på Sveaborg och der gjort bekantskap med sin nuvarande hustru, som var från Stockholm. fan var en liten och oansenlig man, och det berättades allmänt att hon icke särdeles bemödade sig om att återgälda hans tillgifvenhet. Dagen derpå afreste vi i sällskap med Kupfter, Solomirsky och Claus mot norden, för att besöka alla de fabriker, jernoch kopparverk samt guld-, sifveroch platinavaskerier — eller de på ryska så kallade Savodi, — (bruk), som ligga på den östliga sidan af Uralkedjan. Hela sträckan utgör en ofantlig skog, icke bebodd af menniskor, med undantag af dem, som uppehålla sig vid savoderna. Dessa egas antingen af privata personer, eller af kejsaren. Arbetarne vid de förra äro lifegna, på de sednare till en del förvista, som arbeta i bojor. I hela denna trakt kan man cke er. I hålla ra lefnadsmedel för pebningar, och Iman måst dertfure bäde resa och Jefva der så;