Än förr på Svea strand; Från dal till dal skall trummans ljud Oss väcka med det gamla bud Att dö för fosterland. Till svärd skall smidas om hvar plog, Till spjut hvar lia god, Hvart fält, hvar teg, hvar äng iskog Skall fuktad bli af blod, Och eld skall sluka stad och by, Och barn och qvinna skola fly För härjarns öfvermod. Ett Ragnarök af brand och mord, Hvars bild knappt sagan sett, Skall bredas ut kring yrväckt Nord, Kring skog och berg och slätt. Ve oss, om vi för länge drömt, Ve oss, om krigets konst vi glömt — Den lärs ej in så lätt! Du fridens slägte, som ännu I sorglös dvala ler, Den kampens åskor hör ej du, I grafven du gått ner; Men ve din son, ditt fosterland, Om du ej tänkt på denna brand, Hvars gnista ren du ser! H. S—g.