Aftonbladet – 29 december 1859, sida 2

Sverges på kongressen. I Esperance, ett i Geneve utgifvet blad, läses den 19 dennes, imder ofvanstående rubrik en artikel, hvilken vi här meddela, enlast såsom prof derpå, huru man nu 1 ut landet sysselsätter sig med och intresserar sig rör Sverge: Sverge har blifvit-inbjudet till kongressen. Det är en säker bundsförvandt åt den franska politiken. och ett stöd för Italiens sak. sverge hade byst störa förhoppningar i början af Frankrikes och Englands krig med Ryssland; ty det är genom Sverge som Ryssland i synnerhet är sårbart. Men då krigsoperationerna koncentrerades på Krim, Insåg Sverge, då kriget sålunda aflägsnades och lrog sig till yttersta ändan af kejsarriket, att sm man än ville besegra Ryssland; så ville nan dock ej tillfoga det så mycket ondt. Det Var först efter Sebastopols intagande, och då man kunde tänka på att utvidga kampen ler ock dermed upphöra, som man vände sig till hofvet i Stockholm, en åtgärd som edde till traktaten af den 21 November 1855, ivarigenom de stora vestmakterna förbuxndo sig att förse H. M. konungen af Sverge och Norge med en truppstyrka till land och : till sjös, tillräcklig att i samverkan med bemälte konungs egen armåe och flottå kunna emotstå Rysslands anspråk eller angrepp. Denna traktat pidrog uti icke ringa mån dertill att Ryssland gaf. efter, .ty denna makt insåg nuy till hvilken grad den innan kort skulle komma utt hotas. Freden afslöts; och Sverges förhoppningar undanskötos. SÅ En fördel hade emellertid till en början härigenom vunnits. Sverges regering hade ippet frångått den ryska alliansen; en ona-.urlig allians, som blifvit uppgjord till förfång för Sverges intressen och i trots af nasionella. traditioner, och det hu åstadkomna närmandet till Frankrike, Sverges gamla bundsförvändt, utgjorde en underpant för framtiden. Den första kongressen tog sin början; det hade varit önskligt,. om Sverge håde blifvit kalladt att deruti deltaga; men fredens afslutande skulle derigenom ha försvårats, ja kanske icke ens blifvit möjligt; Ryssland hade icke kunnat dertill samtycka... Man inskränkte sig alltså till de fem stormakterna och till Sardinien, å De fredsyilkor,, som Sverge för sin del skulle. kunnat önska, voro fö ljaude: 1:0 konungen af Danmark, hvilken icke eger nägra lirekta arfvingar, skulle förbinda sig att till sin efterträdare utse kronprinsen af Sverge, så att efter den förres död den så mycket efterlängtade föreningen emellan de tre skandinaviska rikena komme till stånd, och härigenom de föregående, för ryska politiken så gynnande öfverenskommelserna blefve upphäfda. 2:o Ryssland skulle förbinda sig att till Sverge återlemna Finland och de Aländska öarne, hvilka medelst våld och förräderi blifvit Sverge frånryckta. Finnarne skulle — i fall de så önskade — förenas med Sverge såsom Norge nu är det (!), d. v. 8 de skulle få sin särkilda författning och representativa styrelse. 3:0 Preussen skulle erbålla hertig dömet Holstein. Detta hertigdöme, som i sjelfva verket utgör en del af Tyskland, tillhör ock genom sina sympatier sistnämnda land. Hvad danskarne beträftar, skulle de, i fall de kunde förvissas om sin förening med Sverge och Norge, utan synnerliga svårigheter uppg:fva anspråken på Holstein. Men äfven om Sverge hade fått deltaga i Pariserkongresseny är det nästan säkert, att ingen af, de här antydda bestämmelser skulle ha kommit att figurera i fredsfördraget. Ryssland hade icke dertill blifvit nog kufvadt. Men : de utgöra emellertid vigtiga ledtrådar på den politiska bana, som för framtiden bör. följas, Danmarks förening med Sverge och