Aftonbladet – 29 december 1859, sida 1

deras ringa egendom, är deras hästår, arbetsvagnen, några sängkläder, hvari barnen 1ågo, och det skrin, Hvari helgonet af MEssingsbleck, som knäppåst kostat 20 kopek, förvarades, Det var en rörande syn att skåda denna menhiskotransport. Jag såde till en gammal qvinna, om såg mycket bedröfvad ut, att jag hade hört den adelsman, som sält dem, berömmas såsom en menniskovänlig Man, hvilken behandlade sina lifegnå som en fader. Gud bjelpe oss för en fader, som så behandlar. sina, barn I vr hon. Jag och min man äro öfver 60 år. Vi tvingades ätt sälja Vår Hydda, vår endaste ko, som jag sjelf hade uppfödt, och ett par får för en spottstyfver, och skola nu på. gamla dagår draga ifrån den fruktbara nejd, der vi äro födda och som. vi älska, och till ett kallt och ofruktart landskap. Ack! det är tängt. ) Flera andra sågo ytterst sorgsna ut, andra syntes resignerade. ; Till Perin ankommo vi den 25:te om aftonen. Från Kasan till Perm vär vägen förträfflig. När man har satt sig på. vagnen, börjar jämstschikken straxt att köra i fyrsprång och fortsätter dermed oafbrutet till nästa station, Vägarne från Petersburg till börtåt Jekatarinenburg voro i allmänhet jemna och breda, och på hela den nu nämnda Vägsträckan fanns icke en sten, med undantag af sådana, som med istor kostnad blifvit transporterade flera hundra verst, för att begagnas till vägeller bygnadsmateriel. Det faller aldrig hågon rysk häst in att skena af egen böjelse, emedan han dagligen tvingas dertill medelst skjutsbondens piska. Hästarne hafva gehom detta inkörningssätt blifvit så hetsiga, att medan de förspännas, måste de hållas af ett halft dussin bönder. När kusken ser att den reTala ligger vid den 54:de, Tagilsk vid den 58:de breddgraden.