ej kunna. hoppas. nåd förr än efter. minst två år. Den 10 Juli afreste vi i sydost till Poltava, 350 werst, och ankommo dit efter 30 timmars resa genom ett mer än vanligt befolkadtland, I der tobaksodlingmycket drifves. Som den Istora årsmarknaden, en af de största i riket, I pågick, voro hyrorna oerhördt uppdrifna, och I vi måste: för 5: rum betala 225 rubel: silfver Ipå 12 dagar. Jag bör ej underlåta nämna, att vi under resan sågo talrika bjordar af de får, somileverera de i Sverge s. k, KrimIskinnen. Staden Poitava är den regulieraste och vacIkraste stad jag sett i det inre Ryssland. I imidten reser sig segermonumentet, bestående f en stor granitsockel med trappor och omifven af tolf kanoner, hvilkas mynningar sticka ut ur graniten. Den uppbär en hög kolonn, på hvilken sitter en örn-med en las gerkrans. i näbben. Denneliknar dock på nås gon distans en gammal framlutad kärring, En vacker cirkelrund park omgifvcr monumentet, och den breda boulevarden derikring prydes på. yttre sidan af stora palatslika, mest offentliga byggnader. Äfven de enskilda husen äro vackra stenbyggnader med pryd.iga trädgårdar af acacior och ovanligt resliga Popplar. Gatorna, som hafva trätrottoirer, äro täckta med det mest genomträngande ocn fina damm, som till och med tränger igenom dubbelfönster, nedsmutsar ansigte, kläder; linne och busens inre och är mycket skadligt för bröstet. Af stadens fordna befästning ser man nu intet spår, och de fordna svenska löpgrafvarne. äro numera inom stadens gebit. Naturligtvis gällde mitt första besök slagfältet, der för 150 år sedan fäderneslandets öde afgjordes. Det ligger ungefär 2 verst utom staden och. består af en stor, vacker, nu väl odlad slätt,