— Med anledning af bondeståndet: afslag på förslaget om hemmansegares representationsrätt inom bondeståndet yttrar GöteborgsPosten: Nekas kan ej gerna af ens någon bonde, att den klass af medborgare, som här var afsedd få rättighet att lägga sitt ord med i vågskålen om laudets tällningar och förhållanden, utgör en till största deien oberoende, sjelfständig och bildad klass. De bestå dels af f. d. embetsmän, hvilka af en eller annan anledning lemnat sin plats i statens. tjenst, för att i ro få egna sig åt egna affärer. Att mången af dem skulle genom sin kännedom i administrativa och andra mål, i hvilka han från sin tjenstetid eger insigt och kännedom, vara af stor nytta och hjelpreda för ståndet, ligger så klart i dagen, att det är omöjligt att inse, huru annat än en rent af förblindad ståndsfördom ej skyndat att med uppräckta händer tillegna sig den erbjudna, väl behöfliga undsättningen. De öfriga afsedda hemmansegarne; eller så kallade ståndspersonerna på landet, utgöras af för jordbruket (d. v. s. just bondeståndets intresse) minst lika mycket nitälskande personer som bönderna sjelfva. Likasom dessa bruka de sin egen torfva, så och skörda. Är det väl mer än rätt och billigt att der de deltaga i ett stånds dagliga arbete, de äfven få inhösta samma vinst deraf som de andra: rättigheten att deltaga i rikets ständers allmänna förhandingar, beskatta sig sjelfya m. m.? Enligt alla möjliga förnuftsgrunder har ståndet härigenom begått en blunder, Hvilken det en annan gång säkerligen skall önska sig ha ogjord. Sällan har ock ett så allmänt ogillande öfver någon riksdagsförhandling låtit höra sig som i just denna. Opinionen är i våra dagar och i vårt land en för mäktig: häfstång, att man får kasta den åt sidan. Den talar med tusendes stämmor, och män skulle vara stöckdöf, för att ej höra densamma.