Aftonbladet – 27 december 1859, sida 3

varmt än jag önska boiideståndets välgång både för nu och framtiden; och det är i öfverensstämmelse härmed-som jag vill yttra några ord i förevarande fråga. Jag får bekänna, att äfveå jag har hyst betänkligheter för att antaga denna grundlagsförändring. Dock, sedan jag noga öfvervägt de skäl, som blifvit framlagda för och emot detta förslag, så har jag funnit de förra vida öfvervägande; ty detär klart att ju större omfång af jordegendom och folknumerär, som bondeståndet representerar, desto mer skall dess ja eller nej betyda inom riksförsamlingen. Men ett skäl finnes ännu att tillägga, på hvilket jag fäster mycket afseende; och detta är, att de jordegare, som nu äro orepresenterade, hafva en ebestridlig rätt att komma i åtojutande af samma politiska rättigheter som vi ega. Detta är således efter min åsigt en principfråga, som bondeståndet icke kan eller bör afslå. Och då härtill kommer att vi icke kunna förlora, utan snarare vinna härpå, så kan jag icke inse hvarföre man vill motsätta sig detta förslag. Men den största vinning är att kunna säga: Vi hafva handlar i öfverensstämmelse med rättvisa och billighet; och detta är för mig det starkaste skälet att yrka bifall till förevarande grundlagsförändring. Matts Persson hade sutit tyst åhörare i fem timmars tid, men då många förebråtiser blifvit gjorda dem, som ville afslå förslaget, så kunde han ej längre låta sådant passera obesvaradt. Han hade vid förra riksdagen talat emot förslaget och ej heller sedan fått anran öfvertygelse. Man vill ej gerna erkänna de skäl, som tala för afslag. De äro synnerligen af Erik Ersson och Olof Persson anförda, hvarföre talaren med dem förenade sig. : Man hade sagt, att pilar blifvit utkastade, men den ledamoten bade sjelf angripit sina motståndare med grundskott, som gingo på heder och samvete. Man hade tillskrifvit dem, som ville afslå förslaget, egenkärlek, nära nog egennytta; sådant vore ej rätt. Man hade också klandrat ståndets frikostighet vid förra riksdagen; men sådant v.re så mycket otillbörligare, som ståndet alltid sökt aedpruta anslagen, fastän det ej lyckats, då dett. ex. i 23 vigtiga a slagsfrågor icke ens fick sin mening under omröstning i förstärkt statsutskott. Man borde spara på insinuationer, som blott sönderrifva sämjan inom ståndet. Då man åberopat fördelarne af att ha fått frälseegare in i ståndet, så ville talaren erinra att man från dem rönt motstånd både i fråga om skatteförenklingen och om grundskatternas kapitalisering. Matts Persson röstade både på grund af egen öfvertygelse och efter kommittenters uppdrag för afslag, Nils Svensson från Skåne upptog derefter till besvarande Larssons yttrande, och anmärkte såsom :n oförtjent förolämpning emot ståndet, om det skildras såsom slösande, och att beskyllningen för egennytta åter, föll på den, som dermed framkommit. Fiera instämde. Jan Andersson och Anders Andersson från Dalarne yttrade sig för afslag. Lagorgren upptog äfven Larssons yttrandetill genmäle och helsades dervid med bravoröp. Liss Lars Olsson trodde, att ifall de föreslagna nya elementerna vore någon god vara, så skulle man ej försöka prångla den på bondeståndet. Flera instämde. Lundahl anmärkte, att Erik Erssons skäl tycktes tala emot det slut, hyartill han kommit; då han sagt, att tjenstemännen uträttat allt det han anfört. Rosenberg tyckte att diskussionen tagit en mindre behaglig vändning och anmärkte, att inga herrar kunde sägas hafva trängt sig in i ståndet, då de, som der voro, måste befinna sig der pågrund af lagligt val. : Härefter förklarades diskussionen slutad.