Aftonbladet – 27 december 1859, sida 1

omäflig, väl odlad högslätt, våglik med långsluttande sänkningar och dälder, en ändelös horizont, sköna eklundar, och ofantliga åkrar med hvete, råg, hafra och lin, alla dock lidande af den i år mer än vanligt ihärdiga torkan. Vid närmandet till guvernementsstaden Kursk färdades vi förbi tusendetals menniskor, hvilka invandrade till staden i anlednng af en stor prasuik eller religiös högtid; Kursks förnämsta helgon aflade denna dag i en högtidlig procession ett besök hös ett annat. helgon. — Fulare menniskorace än den härikring boende torde väl svårligen finnas inom Ryssland, och den osmakliga drägten bidrager ej till dess förskönande. Qvinnornas hufvudbonad består af en ful, klumpig hög mössa med nedhängande tvenne ringar; håret hänger tofvigt kring ansigtet; de korta kjolarne fasthållas af tvenne bälten, ett under magen och det andra ofvanom brösten. hvarigenom qvinnorna synas tjockast just vid medjan, der man efter vanligt skönbetsbegrepp vill se dem smalast. Benen äro tjockt lindade med slarfvor, och fötterna instuckna ien slags framtill breda korgskor, flätade af tåg och bast, hvilka fasthållas af korsvis om benen knutna tåg, hvarigenom slarfvorna bilda stora kylsor. — Anletsdragen äro vidriga, och hyn tartariskt gulbrun. Kursk är en välbygd stad med 40,000 invånare och ligger på en mycket kuperad terräng med branta backar midt i staden. Något märkvärdigt fanns ej att skåda utom en eldröd kyrka med blå och hvita ornamenter. Vår resa fortsattes genom eft väl odladt slättland och vi passerade ett par herrgårdar, hvilka äro mycket sällsynta nära stora landsvägen. Ehuru det var natten mot den IV (22) Juni, den längsta på helaåtret, var mörkret så starkt, att vi måste tända våra lyktor, innan vi kunde fortsätta vår resa. I småsta