Aftonbladet – 27 december 1859, sida 1

blef landet. Lundar och skogsdungar af ek och björk fyllde dälderna och inga fula gärdesgårdar vanprydde landskapet,hvarken i detta eller andra guvernementer, hvilka jag genomrest. — Stängselordning har således ej bort göra de ryska lagstiftarne hufvudbry. Tula, Rysslands Eskilstuna, är en välbygd stad med vackra stenhus, breda. gator och 40,000 invånare. Kronan har bär stora vapenftabriker, hvilkas nuvarande chef, generalmajor Svandersköld, en finne, förr på en underordnad plats uträttat mycket godt i Tula och njuter stor aktning. De privata verkstöderna äro goda och tillverka vackra jagtgevär och revolvers. Tuladosorna äro berömda. Hvad de finare manufakturarbetena angår, stå de i godbet, elegans och finess vida efter EsKiltunas bästa produkter. Staden hvimlade af otaliga dufvor, hvilka bär likasom i alla ryska städer hållas beliga och ej få dödas, hvarföre de ökas i oändlighet. Näktergalar böllos i burar Jika allmänt som grönsiskor och kanariefoglar hos oss. I Charkow såg! jag en svartblå varietet, som till och med påstods sjunga ännu bättre än den grå. Vi träftade i Tula en gammal general Wladikin, som dagen förut blifvit bestulen på sin portfölj med 9000 rubel. Min reskamrat bjelpte honom med ett par hundra rubel, på det han måtte kunna fortsätta sin resa. Lyckligtvis var han en rik man, så att förlusten ej var så kännbar. Den, som i Ryssland blir bestulen, gör klokast att underlåta alla försök att återfå det stulna. Detta lyckas nästan aldrig, men man blottställer sig för tusen trakasserier och köstnader med polisen, hvars beröring man här af geda skäl skyr mera än i alla andra länder. — vin fråga till neralens tolfårige son, om han ej snart ämnade inträda i någon kadettkår, svarade han: sWozu? Wir haben Geld. — Ryssarne äro