Aftonbladet – 27 december 1859, sida 1

Efter mitt besök i Kreml började jag tänka på min egen person, kvars både inre och yttre tarfvade rykt och omvårdnad efter resan. Men fåfängt färdades jag flera gator för att finna en barberare. I moschikernas, i skäggens förlofvade land och hufvudstad kunna troligen dessa ej finna stor förtjenst. Stamfadern för den högt ansedda grefliga familjen Besborodko (utan skägg), som säges hafva varit kejserlig barberare, torde väl vara ett sällsynt undantag. — Uttröttad, slog jag mig ned hos en fransk confisör, Monsieur Tremblic, som i förtjusningen öfver segern vid Magenta, hvarom jag medförde underrättelsen, trakterade mig med kaffe, tjernfärskt s.nör m.m. och till och med tillkallade en flink barberare. Den 7 på aftonen, efter en diner med den i Ryssland oumbärliga champagnen, afreste vi till Tula, 180 werst. Chaussen gick öfver en omätlig, våglik och illa odlad slätt, som isynnerhet kring Moskwa var glest bebygd. Några byar, som lågo vid vägen, :bestodo af en enda lång rad halmtäckta kojor, utanför hvilka allmogen, som på helgdagsaftonen var samlad, här och der stod i ring och tycktes göra lekar. Det är en ful menniskorace, isynnerhet qvinnorna, som i allmänhet i Ryssland ej utgöra det vackrare könet. De äro illa växta, korta och breda med gul hy och åldras fort. Männen, ofta med vackra anletsdrag, äro ytterst osnygga, med tofvigt, stundom rundklippt hår, och tyckas aldrig hafva varit i beröring med vatten. Detta gäller emellertid endast om det lägsta folket. Bland noblessen finnas viss n, churu ej ofta, skönheter, men end ndantagsvis med v och då vanligen till följd af ere annan nationalitet, — På qvällen p en distriktsstad, Podolsk. Ju mer v oss Tula, desto mer odladt, desto vi made ertilore