Aftonbladet – 24 december 1859, sida 2

Österrikarne svarade för andra gången, men liksom den förra — i luften. Fan tar våra nattmössor., sade Beauvallet, men förbannadt roligt är det, och vi ta dem, Då ö texrikarne funno sina salfvor besvarade med en. eld, som nu öfvergick till plu:oneld och icke tycktes vilja bringas till tystrad, studside de, anande oråd och fruktande sig vara angripna i ryggen af ett helt infaneri. Men just i detta ögonblick och innan ssterrikarne hunnit taga sitt ;jarti att rycka am mot den: angripande (hvilken i sådant 1 varit förlorad, det måste medges), halc Beauvallet gitvit de sina en ny order: Nu kan detta vara nog; framåt med bajoretten ta : Vi känna från Palestro hvad detta vill söga, när zuaven kastar sina patroner och sätter sajenetten till. En vrålande storm! En avant! Vive IEmpereur! Österrikarne, ännu alltid i den öfvertygelse, itt on half armå var i anryckande upp ur småskogen, förlorade ögonblickligt sin fattstriden var kort och slutade med averna jagade fienden ner från höjden vale öfver hufvud den samma. väg han på mots tt håll kommit upp — denna för öfrigt en ganska präktig, jemn och beqväm backe utför, — Artilleriet, sysselsatt med den ånyo i flanken stora ande kolonnen af gardesjägarne, greps derefter lika plötsligt af zuaverna i ryggen och var inom fem minuter mdt mellan sköldar. Hela batteriet var taget och höjdea fransmännene. SJETTE KAPITLET, Dagen var de allierades. Österrikarne hade måst lemna alla sina ställningar och under välbetänkt skyndsavahet draga sig tillbaka till Mincio. Kejsar Napoteon höll i Ca.riana ganska aptitligt tillgodo med den anrättning Franz Joseph der om norgonen hade låtit beställa åteig; Österrikes inga herrskare hade mistat matlusten och Ia ie sig melänkoliskt att sofva på sitt nederlag. utan supe. jag vet för öfrigt icke rätt hvar.