Aftonbladet – 24 december 1859, sida 1

ledes bevis nog mot mannen, och saken så till vida klar. Något, som för Beauvallet tecknade sig temligen tydligt derjemte, om än icke i samma grad, det var att dessa meddelanden måste hafva sitt ursprung från en person, honom, Beauvallet, vida bättre känd och om hvilken ban dessutom hade förvärfvat en helt färsk och till visshet gränsande sannolikhet för att han och denne andre fromme man stodo iett förhållande till hvarandra, om hvars rätta natur en aning redan hade slagit honom vid besöket hos la Sandrina, Detta börjar alltså dagas sade han för sig sjelf. Nu har jag honom. Ty denna affär vill äfven jag vara litet med om. I morgon tidigt talar jag ett ord med min auditör. -Bon!... Detta är detriktiga. De skola konfronteras. Vördige fader Casanova, tacka du mig för att du får lefva ännu ett par dagar, tills vi fått efterskicka en viss embetsbroder från general Cialdinis läger!... Sedan kan ni ge hvarandra sista smörjelsen, si cela vous amuse ...n FEMTE KAPITLET. Men Beauvallet hade missräknat sig. Det blef icke någon krigsrätts-session i laga form den gången. Mån fick annat att göra. Eller den företogs måhända oförhappandes Beauvallet förutan. : Midsommarsdagen klockan 2 om morgonen gjordes redan allarm på hela de allierades Hinie, och timman derefter voro zuaverna redan i elden efter en ilmarseh framåt af nära en mils 3 Vi skola icke bär göra någon beskrifning af detta ofantliga slag, som blifvit uppkalladt efter Solferinos stela backo och usla landsby. Det tillbör häfden och krigshietorien att-åter