Aftonbladet – 23 december 1859, sida 2

RIKSDAGEN. Bondeståndet. Öfverläggning om : hemmansegares representationsrätt. (Forts, från onsdagsbladet.) Lagergren från Gotland förklarade, att han oaktadt alla smickrande tal och påstötningar ej ändrat åsigt sedan förra riksdagen, och anhöll att få uppläsa ett skriftligt anförande, hvari hans tankar voro utvecklade. Det var af hufvudsakligen följande lydelse: : 4 Då jag nu går att uttala min mening om det föredragna grundlagsändringsförslaget, så tvekar jag icke att taga ståndets uppmärksamhet i anspråk för en något utförligare granskning af ifrågavarande ämne. Jag anser dervid lämpligt att frågan betraktas från flera synpunkter, bland Svilka jag vill välja så många, att man ej må kunna med skäl beskylla mig att se den ensidigt. Jag uppmanas dertill lika mycket af frågans egen beskaffenhet som af den omständigheten, att den ädle förkämpen för bifallspartiet vid riksståndens sammanträde på riddarhuset med stark betoning framhöll, att det är nödvändigt så tillvägagå, liksom skulle hans motståndare, till hvilka i denna fråga äfven jag räknar mig, hafva gjort sig skyldiga till ett ensidigt betraktelsesätt. Blind alla dessa synpunkter väljer jag först den, som bör anses skjuta högst öfver alla andra: rättvisans. synpunkt. s Så vidt jag förmår urskilja, finner man från denna synpunkt genast, att hvarja välfrejdad och — så vidt af menniskor med säkerhet kan bedömas — af andra oberoende svensk man Har lika stor rätt, som någon annan att geuvom valrätt till riksdagsfullmäktig utöfva inflytande på riksdagsbesluten. Enligt den allmänna valrättens och den politiska jemnlikhetens på rättvisan fotade grundsatser, böra nemligen icke allenast de hemmansegare, som hört till annat riksstånd eller inneh1ft beställning i rikets tjenst, utan fven alla andra välfrejdade och oberoende män erhålla valrätt och valbarhet till Sverges folkrepresentätion. Jag medgifver således, att nu ifrågavarande medborgare böra vinna representationsrätt. Och jag medgifver det icke allenast, utan jag påstår det. Men jag tror derjemte, att rättvisan fordrar, att de böra få utöfva denna representationsrätt efter sitt antal: i förhållande till antalet af hela det folk, som skall representeras; med ett ord, jag anser, dem böra utöfva valrätt per capita eller för sina personer, alldeles såsom jag anser dem, hvilka nu äro representerade uti adeln, presteståndet, borgareståndet och bondeståndet, jemte alla öfriganu orepresenterade men till representationsberättigade, rättvisligen böra få utöfva sin representationsrätt per capita. Är detta rättvist, ocn jag hoppas att hvar oca en inom detta stånd skall erkänna det såsom sådant, då följer deraf, att delaktigheten i representationen bör, sedan. all sjelfskrifvenhet såsom oberättigad bortfallit, utskiftas i förhållande efter folkmängden, och de nu ifrågasatta orepresenterade medborgarne böra då erhålla icke blott ett litet ord med i laget bland millionerna af allmogen, utan de böra äfven efter sitt antal få delaktighet i de adliga och presterliga tusentalens representationsrätt. Böndeståndet befinnes deremot då sjelft hafva en så alltför ringa del af representationen, att det skulle vara den största orättvisa att icke åtminstone lemna den oantastad. Således visar det sig från rättvisans synpunkt, att nu ifrågavarande medborgare böra hafva sin del i representationen, men icke något utaf den del, som tillkommer bondeståndet. Det rätta är vanligen enpga I detta afseende har jag ej behöft vara mångordig. Den andra synpunkten anser jag mig kunna kalla den politiska eller representationsreformens syr punkt. Vi hafva alla vid början af (detta riksmöte uttalat oss för en genomgripande representationsreform, och jag hoppas, att ingen af oss skall svika, när det blir fråga om att genomföra en sådan. Men, den förutsätter i första rummet ståndens upphäfvande och samfälta val till en eller två kamrar. Kan det vara att upphäfva stånden, då man går att gifva dem ny sanktion genom att erkänna dem såsom berättigade att fortfara, att omfatta ännu flera samhällsklasser, att, såsom våra motståndare kalla det, förstärkas? Det är i följd af en besynnerlig begreppsförvillelse man på sådant sätt missbrukar svenska språkets tillgångar på ord. Att upphäfva ståndsfördelningen måste väl förutsätta, att dess afbalkningar stånden emellan förklaras oberättigade, utdömmas och nedbrytas, men icke att de ytterligare erkännas såsom berättigade till vidare tillvaro, genom det ena eller andra beslutet om någotdera stånlets förstärkning. Man säger, att en sådan nedbrytning nu icke låter sig beslutas och verkställas. Men hvilka ärogdå de, som i första rummet skola besluta len? Är det icke rikets ständer? Hafva de icke a händer att i detta fall följa den upplysta tidens ordringar? Visa de icke de obotfärdigas förbinder, lå de säga, att de icke kunna, i stället för att rent it säga, att de icke vilja? Nu heter det, att borgareståndet blifvit så förvättradt., att det utgör medelklassens och bildninsens stånd, på hvilket nationens blickar fästas mera in på något annat; att den första förändringen, som skaffade borgare. tåndet bruksegarne, medförde en Ikore Fetrå,, som höjde nämnde stånds anseende, och