lån, äfvensom af7åförra stället balanserande öfverräntor å dylika lån. jz far Ng He N:r 5. Tillstyrker verkmästaren vide Tumba bruk F. Bladins, af bankofullmäktige förordade ansökan om ersättning af brukets medel med 1000 rdr rmt för en utrikes resa i ändamål att inbemta upplysningar om pappersfabrikaiionens framsteg i främmande länder. Reservation är afgifven af friherre A. W. Stjernstedt, med hvilken Anders Gudmundson från Hallands län instämt. Af ekonomintskottet. N:r 1. Hemställer att utskottet må tillåtas, att vtöfver hvad riksdagsordningen medgifver genast antaga en notarie, och i mån af behof två kanslister. N:r 2. Återlemnar en af Ola Lasson från Kristianstads län i bondeståndet väckt motion om råttighet för de olika hypoteksföregingarne att utgifva depositionsbevis, hvilken fråga utskottet ansett icke tillhöra dess handläggning. Nir 3. Tillstyrker, i anledning af en utaf komttiinisber Åsbrink i presteståndet väckt motion om åtgärders vidtagande till minskande af transportsökandet bland presterskapet, att rikets ständer hos Kongl. Maj:t begära utfärdandet af en sådan författning, enligt hvilken, utan inskränkning af deras rätt, hvilka ega till predikoprofs afläggande eller till mottagande af ledig prestbefattning kalla den de önska, prestmän icke må efter 65 års ålder uppträda såsom sökande till ledig presterlig befattning. Ieservationer äro afgifna (gemensamt) af biskop Millön, kontraktsprostarne Emanuelsson, Källström, Falck och Lodell, prostarne Collin och Lundholm och kyrkoherden Ternström, med hvilka friherre C. J. O. Alströmer samt hrr C. G. Uggla och A. E. Ros instämt, äfvensom af kontraktsprosten Janzon. Om utredandet af det statsrättliga förhållandet 1 fråga om riksståthållareembetet I Norge. (Motion på riddarhuset af W. F. Dalman.) Då det numera blifvit officielt bekant, att det med konungariket Sverge förenade konungariket Norges Storthing fattat beslut om upphäfvande af konungens öfver Sverge och Norge rätt att, enligt 12 och 1355 af Norges Grundlov, under konungens frånvaro öfverlemna Norges inre styrelse uti de mål, konungen föreskrifver, till en ståthållare, tillika med minst fem af statsrådets medlemmar, till hvilk ståthållareembete konungen enligt 14 af samma Grundlov kan nämna antingen en norrman eller en svensk — anhåller jag, då jag finner ofvanberörde beslut på det närmaste röra Sverges rätt i dess förhållande till Norge, att med anledning af 56 riksdagsordningen få vördsamt begära höglofl. rikets ständers uppmärksamhet vid följande framställning : Min afsigt vid detta tillfälle är icke att upprifva sår, som redan borde vara läkta; icke att åberopa traktater, tillkomna i följd af krigets och styrkans rätt, således icke att i någon mån hvarken beklaga, än mindre protestera mot Norges förening, såsom ett sjelfständigt konungarike, med Sverge. Tvärtom kan jag försäkra, att Norges framsteg både i politiskt och ekonomiskt hänseende uppriktigt glädja mig, äfvensom det norska folkets sjelfständighetskänsla och ömtålighet om sin nationella frihet utgöra föremåi för min sanna högaktning. Jag befarar likväl att denna sjelfständighetskänsla vid ifrågavarande tillfälle fört norska folkets representanter på en betänklig afväg; ty känslan af en individs eller ett folks eget värde och egen rätt bemyndigar icke till förbiseende och förnärmelse af en annan individs eller ett annat fölks lagliga rätt Till ett sådant förbiseende, ett sådant förnärmande anser jag emellertid norska Storthinget hafva gjort sig skyldigt, då det, utan att ens ifrågasätta ett samtycke från Sverges sida, ensidigt beslutit upphäfvande af ståthållareembetet i Norge. Efter mitt sätt att läsa och förstå offentliga handlingar, innebär likväl konungens i de förenade rikena rätt, att till ståthållare i det med Sverge förenade konungariket Norge utnämna äfven en svensk man, ett af hufvudvilkoren för föreningen de båda rikena emellan. När dåvarande kronprinsen af Sverge, Carl Johan, medelst konventionen i Moss den 10 Aug. 1814 ingick uppå att antaga den af norska folket vid riksförsamlingen i Eidsvold beslutade konstitution, skedde sådant med förbehåll om vissa ändringar, hvilka, efter öfverläggning med norska folkets representanter, skulle bestämmas. Denna öfverenskommelse ratificerades af konung Carl XIII:de. efter anmälan och pröfning i svenska statsrådet, under den 30 Aug. 1814, hvarvid uttryckligen förklarades, ätt den norrska statstörfattningen skulle vinna laglig kraft, sedan de för begge rikenas förening oundgängliga jemkningar och rättelser deri egt rum. Detta svenska konungens beslut finnes äfven kontrasigneradt, om jag ej missminner mig, af dåvarande svenske hofkansleren friberre af Wetterstedt. Derefter sammanträdde i Oktobar månad s. å. ett urtima Storthing i Christiania, hvarvid å svenska sidan voro till kommissarier utsedda: d. v. f. d. statsrådet frih. B. von Platen; d. v. hofkansleren frih. G. af Wetterstedt ; d. v. statssekreterarea för krigsärenden G. F. Wirsn; d. v. statssekreteraren för finansärenden grefve A. G. Mörner; samt d. v. biskopen i Linköping C. von Rosenstein. Det var i följd af ömsesidiga öfverläggningar mellan Norges Storthing och bemälde kommissariersom, bland annäåt, den förändring beslutades i Eidsvoldska konstitutionen, att konungen af Sverge och Norge kulle ega rätt att till riksståthållare i Norge utvämna antingen en norrman eller en svensk. Det var först i följd och med bekräftelse af denna sraktatmessiga öfverenskommelse mellan norska folets representanter å ena och Sverges kommissarier Å andra sidan, som konung Carl den 13:de under d. t Nov. 1814 gaf sin sanktion åt Norges Grundlov, wvarföre också det officiella dokument, som innehåller Norges Grundlov ej mindre företrädes af konungens vögstberörde sanktion, än äfven efterföljes af namneckningar dels utaf norska Storthingets president och medlemmar, dels ock af de sveoska kommissarierna, wvarföre sistnämnde oficiella bekräftelsedokument utgör en lika oskiljaktig coddicille till Grudloven som inderskrifterna af Storthingets dåvarande medemmar. Vid sådant förhållande och då det för en hvar ärer finnas uppenbart, att det stadgande i Gruödloven, som bemyndigar Sverges och Norges gemensamma konung att utnämna en svensk man till Norges ståthållare, icke af någon annan tänkbar anledning kommit att inflyta i Grundloven än i följd af föreningen ned Sverge, säsom en garanti å Sverges sida för amma förenings fastare bestånd och såsom utmärtande den enda företrädesrättighet, Sverges konung, ned afseende på sitt fädernesland, vid nämnda föreing åt sig och Sverge förbehållit; hvartill kommer utt den i Norges Grundlov eller den 112, som ansår sättet hur Grundloven må kunna ändras, uttryckigen stadgar, att en förändring deri aldrig må strila mot Grundlovens principer, af hvilka föreningen ned Sverge väl utgör en af de mest väsentliga. och, följd deraf, de ur denna förening härflytande stadsanden måst ega internationel giltighet och således cke kunna ensidigt upphäfvas — fördenskull oakadt jag visst icke ifrågasätter möjligheten deraf, att ;verges borne furste. konung Carl XV, såsom tillika Norges konung skulle, utan i samråd med svenska olkets repeesentanter, kunna lemna sin sanktion åt tt af noska folkets representanter fattade beslut som så nära rörer Sverges statsrättsenlinga prerogativ,aner jag mig likväl, såsom svensk riksdagsman och vensk medborgare, skyldig att icke af falsk grannagenhet iakttaga tystnad vid en sådan företeelse som len ofvan anmärkta, utan tror mig ega fullt fog att ramställa det förslag, 4 det må rikets ständer hos K. M:t i underdånigWH het anhålla, att innan H. M:t meddelar sitt nåd diga svar i anledning af norska Storthingets 4 beslut om ståthällare-embetets upphäfvande, K. M M:t i nåder täcktes delgifva rikets ständer den tj uoderdåniga skrifvelse i detta ämne som blifvit . från Norges Storthing till K. M:t aflåten, samt 4 genom nådig skrifvelse eller proposition till rikets å ständer, efter utreduing af det statsrättsenliga förhållandet i denna fråga, lemna svenska folkets representanter tillfälle att deruti afgifva sitt utlåtande. Jag anhåller, att denna min motion må remitteras ill ekonomiutskottet. RN ERE so kk 00 kr 4 4 KR mg Rättelser: I redogörelserna för gårdagens rikslagsförhandlingar förekomma åtskilliga tryckfel, synerligen på namn, hvilka torde till vederbörlig rätelse observeras. Så står t. ex. att hr G. M. Stjernvärd anhöll om uppläsning af Johan Johanssons reamma tior ite! åre. Ink: Rö dsnekeE WBA ET er ——