ÄÅärRRRRR hn min fråga: Hvad skref Luigi till er? Sade han uttryckligt att jag var död? Jal svarade fadern enstafvigt, vändande sig bort. Den följande dagen uppkastade Paolo åter frågan om abbe Luigis bref. Jag märkten, yttrade han, i går fullkomligt, att någon hemhghet härmed är förbunden; Carleta gick ifrån mig, så fort bon hörde namnet Luigi nämnas ; du, min far, svarade mig undvikande. Hvad är det? Intet. Om det är något, så ät det knappast värdt att omtala; för öfrigt, låtom oss vänta härmed tills vi — intet bättre ba att sysselsätta oss med! Här ha vi så mycket annat; när vi komma hem — Tredje dagen var samma visa. Hvarenda dag. Men man var rädd för att hös Paolo väcka känslor. som kunde menligt inverka på hans rekonvalescens. Först en lång vecka derefter, då patienten omsider var nog stark att kunna lemna sitt rum och då de allesammans sutto ute i trädgården under några skuggande vackra plataner, fann sig Carlota, bestormad ännu en gång af hans enträgna frågor, böra lemna honom brefvet. Hon hade långt förut gifvit sina nya väninnor Lauretta och la Sandrina del af dess innehåll. De visste hvem denne abb6 Luigi var! Paolo öppnade det hopvikta papperet, kastade blott ett öga derpå och vände sig förvånad till sin far: Det är på tyska? Ja, på tyska, af en österrikisk pastor, munk, abbå... hvad vet jag? Se underskriftent Det är likväl ganska riktigt Luigis stil... Jag känner förträffligt igen den. Hvilket infall Nej, min son! — hvilken nedrighet! Läsl Paolo läste det igenom. Han förstod tillräckligt tyska för att sentera dessa rader, hvarje ord... Han såg ett par gånger upp på sin omgifning, men mera med häpnad än med