så Ännu ett praktverk. Bland till julen utfomna illustrerade arbeten ådrager sig 1860 års almanacha, tryckt hos P. A. Norstedt Söner, en viss uppmärksamhet. Det förhöjda priset — exemplaret. bäftadt och skuret, kostade förut sex skillingar, nu kostar det hela 14 öre — väcker genast den föreställningen att några dyrbarare anordningar i typografiskt hänseende med afseende på tidens kraf blifvit vidtagna med detta populära arbete. Och i sanning! man behöfver blott vända om första bladet och taga tecknens bemärkelses i betraktande för att falla i förvåning öfver den nya utstyrsel, hvari vår gamla hederliga almancha presenterar sig. Icke blott att solen, månen och stjernorna, som betyda sönoch högsidsdagar, fått ett helt nytt och främmande utseende; äfven djurkretsens tecken ha blifvit förändrade så att man knappt känner igen dem mer. Mellan Väduren och Oxen kan skilnaden svårligen upptäckas; Tvillingarne se så olyckliga ut som om de vore förenade på svenskt-norskt vis; att Kräftan är en hanne, finner man af dess magerhet; Lejonet liknar mera en oxe och Jungfrun en Medusa med sin orm i håret; Skorpionen har då aldrig varit för vacker, Fiskarne alltid fula; men Stenbocken har nu blifvit försedd med drakstjert, samt Skytten och Vattumannen blifvit framställda på en höft, som annonserar en verkligen fruktansvärd katastrof. Det är med uteslutande privilegium kongl. vetenskapsakademien låter hr kongl. boktryckaren Norstedt utgifva dylika grannlåter! Om Ör Norstedt hade tagit de Öbergska pepparkakorna till föresyn, skulle hans nya almanachsfigurer utan trifvel hafva blifvit mycket bättre. Men, tänkte han förmodligen, de gå nog i er ändå. , (Kapten Puff.) — Lokaisinno. Det berättas, att en hund, som i somras föll öfver bord i Biscayaviken, skall ha funnit vägen hem till sin husbondes hus i Glasgow, dit ban vyligen lär ha ankommit..