FERERENNENET ET TRNRNR NAN NSNIIIII III min sak, och jag tillåter ingen att gå mig i vägen i mina förrättningar. Säg Paolo, om ni behagar, att jag icke blifvit det ringaste förvirrad öfver hvad jag fått höra om herr abbåns nya bedrift, att jag för längesedan har velat ge mig fan på att han gick hin Håles vägar, då han på slagfältet vid Magenta lurade till sig dessa oskyldiga saker af min stackars pojke — er son, monsieur! Att jag för öfrigt icke har släppt denne ömme själasörjare ur sigte, att jag har mina alldeles särskilda misstankar om hans göranden och låtanden, att jag till och med blott för ett par dagar sedan fått dessa misstankar bestyrkta och att jag griper kanaljen i nacken! Säg allt detta till Paolo, och jag hoppas det skall göra honom godt! ... Tillåt mig säga er en sak, monsieur Jonnez! Mycket gerna. Denne abbe Luigi, er sons vän ...... Barndomskamrat ...... Denne abb Luigi, er sons barndomskamrat, är litet mer än en. vanlig slyngel i presthabit. Jag är fullkomligt af er mening., Och jag gör räkning på att han skall sluta litet annorlunda än som biskop. Med den kännedom jag eger af lifvet och menniskorna, monsieur Beauvallet, ville jag dock icke alldeles — Men jag, monsieur Jonnez, med den kännedom jag eger af denne man, säger er (han stampade här i marken, så att stickor och strå flögo omkring) — att han skall mille ton: nerres! — sluta i galgen med denna sin fördömda figure de — de — prosopopee! ...... ty rlig kula för pannan, det är mera än han värd ...... Och nu farväl, min kära monsieur Jonnez, ty inom två minuter ha vi signalkanonen, om jag icke misstager mig! Ah, till signora Sandrina, o tusen hälsningar, tusen, tusen! Och till Paolo, min pojke! Ack, bästa monsieur Jonnez, låt honom förblifva min kära pojke! Och till hans lyckliga brud, och till mademoiselle Lauretta, till allesammans! ... Bom! Der ha vi signalen! allons