följd af den nästan uteslutande på ytlighet och flärd riktade uppfostran, som gifves våra unga damer, föga verklig lycka gömmer sig under den glänsande ytan och i hvirfveln af de fashionabla nöjena. Erkännande författarens goda intentioner och hans lediga fraraställningssätt, kan man dock icke undgå att önska, att han af den flödande ordrikedom, som påtagligen står honom till buds, läte något mindre än här varit fallet förleda sig till produktion på hafs. Vid genomögnande afl( föreliggande lilla häfte frestas man att tro, att det gått blad för blad till tryckeriet innan ännu bläcket hunnit torka. — UN —— Jvangelisk Kalender, för 1860 af J. M Lindblad. Med 5 fina stålgravyrer. — (Stock ho!m, Huldberg.) Denna vackra, förtjenstfulla och väl redigerade kalender utmärker sig som vanligt framför de flesta bland julpressens alster. Innebållet utgöres, på sam-: ma sätt som i de föregåede, af en uppsats). i kyrkliga ämnen, af smärre skaldestycken samt af lefnadsteckningar öfver fromma perj soner ur kyrkans olika tidsåldrar. I det för-: sta stycket, kalladt Våra pligter såsom med-: lemmar af kyrkan, betecknar författaren des-: sa åligganden såsom hufvudsakligen trenne: skyrklig tro, kyrklig bekännelse och kyrkligt lif; samt utför detta på det honom egna, klara I och öfvertygande sätt. Det förekommer oss likväl som om herr Lindblad af sitt billiga I bekymmer öfver den splittring, som separatismen inom vår kyrka föranledt eller måhända rättare sagdt afslöjat, bär låtit hänföra sig till en viss öfverdrift i kyrklighet, som vi förut eldrig bemärkt hos denne författare. Så, när han t. ex. pag 10 yttrar Lärda, fromma och snillrika, mäns djupa och skarpsmniga tankar hafva blifvit samlade i kyrkans bekännelse. Det vore en dårskap, om en enskild uppreste sig emot allt detta, förklarande det för värdelöst, obetydligt, ingenting bevisande. En slik förmätenhet bör åtminstone icke i någon allvarligt tänkande menniskas sinne uppstå — så synes verkligen denna sats, ehuru af författaren utan tvifvel endast afsedd att gälla vår evangeliska kyrka, äfven tillämplig på Luther och dennes ställning till den romerska traditionen och skulle i allmänhet lätt kunna misstydas till en förnekelse af det oeftergifliga budet: pröfver andarnel Och då längre fram i samma afhandling (pag 14.) bekännelsefrihet definieras såsom frihet att utsprida sin öfvertygelse, så gäller detta visserligen om bekännelsefrihet i ordets vidsträcktaste bemärkelse, men i främsta rummet lärer man väl få taga sistnämnde frihet i den betydelse, att den innebär rättighet -n att personligen förklara sig tillhöra en från statskyrkans afvikande bekännelse och på samma gång varda emanciperad. fiån tvånget att skrymta. Och då denna frihet just utgör dagens mest framstående kyrkliga fråga, så hade det varit af intresse att deröfver höra författarens tahka. Lefnadsteckningarne, i bvilka denna gång endast skildras utmärkta qvinnor, gå från de äldsta ända till de senaste tider. Ända från dessa mörka århundraden, då t. ex. en biskop oå ett kyrkomö:e satte i fråga huruvida qvinnan verkligen borde anses såsom menniska, fortgå berättelserna genom medeltidens senare perioder och reformationstiden, bland hvars bilder äfven Melanchtons maka här fått en plats, intill vår egen tid, der såsom en at dess mest beundransvärda företeelser lemnas en teckning at den ryktbara Jlisabeth Fry. Sällan har väl någon person, man eller qvinna, inom samhället utöfvat ett så storartadt och välsignelsebringande inflytande, som denna af tro och kärlek lågande menniskovän. Hennes verksamhet gränsade till det otroliga. Moder till elfva barn, hvilkas uppfostran och vård bon med det ömmaste nit ombesörjde, fann hon iid att på samma gång personligen ingripa i fattigvården, fängelsesystemet och vansinnigas behandling. Hvad den förstnämnda angår, om hvilken hon yttrade, att själens vård är själen i fattigvården, bebandlades den af henne på ett eget storartadt sätt. Så förstod hon t. ex. att under en månads vistelse på landet omskapa en hel orts elände till en ordnad sjukoch fattigvård. Vid sina besök i fängelserna verkade inflytelsen af hennes blick och ord så mäktigt på de mest förhärdade mördare, att de efter några ögonblick föllo till hennes fötter; och det är från henne som den första iden om ett mildare systems införande i dårhusen utgått. Genom sin vidlyftiga brefvexling stod hon i förbindelse med de flesta europeiska hufvudstäder; konungen af Sandwichsöarne anhöll om hennes bemedling till utverkande af importförbud af bränvin i hans rike, och af den nuvarande konungen af Preussen tog hon under ett besök, som denne monark gjorde henne, ett löfte att han skulle medgifva sina undersåter religionsfrihet, hvilket ock till en verkställdes genom det bekanta toleransediktet. Sjelf varmt tillgifven qväkaresekten, hvars läror hon i sin ungdom omfattat, var hon dock så upphöjd öfver alla konfessionella fördomar, att hon icke blott i sin tjenst under 20 års tid bibehöll en katolsk trädgårdsmästare, och utan några sorgeuttryck såg denne daghgen besöka messan, utan ock tillät sina barn uppfostras i andra bekännelser. Det djupa sinne för det sannt storå och vackra, som utmärker Englands folk, yttrade sig på ett värdigt sätt vid denna ovanliga qvinnas död. Bodarne stängdes, fartygen flaggade på balf stång och man iakttog samma bruk, som vid en drottnings frånfälle. — Martin Luthers lefverne och verksamhet, framställda i en kort berättelse till den evangeliska ungdomens tjenst, beledsagad af frågor. Med sex kolorerade stålstick. (Stockholm. Huldberg.) Texten utgöres af en kort teckning af den store reformatorns för samtid och efterverld så inflytelserika lefnad, och är genom de bifogade frågorna afsedd att kateketiskt begagnas. Illustrationerna böra till det utmärktaste vi sett i denna geure. Såväl i teckning som färg ha de ett visst tycke med de miniaturer man finner i de gamla missaerna från 1400-talet. — Uppbyggliga tankar om Guds fadershjerta och det heliga Fader Vår, af 0. H. v. Bogatzky. Öfversättning af J. N. H. Närvarande arbete är ett bidrag till den af den berömde författaren förut utgifna skriften Om det förtroliga umgänget med Gud. Bogatzky har gjort sig ett aktadt namn inom den teligiösa litteraturen, och har äfven i vårt land vunnit ett högt anseende. — Läran om den kristnes hopp, enligt den heliga skrift framstäld af S. Lessing. Från tyskan af J. C. Flodman. Stockholm, Huldberg. — Efter en allmän inledning öfver den kristna läran om tron, kärleken och hoppet, öfvergår författaren till en särskild framställning f läran om det sistnämnda. Här afhandlas först grunden för vårt bopp i det närvarande, derpå döden och det så kallade mellantillståndet (hebråernas Ncheol), så uppståndelsen, samt slutligen verldsdomen och verldsförnyelsen. Hela afbandlingen är från hörian till slut strängt hållen på biblisk