Aftonbladet – 21 december 1859, sida 1

Beauvallet hade emellertid från första ögonblicketi honom, som först var nerkommen, tydligt igenkänt — abbå Luigi, och i den andre till sin stora öfverraskning — patern från la Sandrias försal, fra Casanova. Hm! mumlade han eftertänksamt. Hm! Du har en satans tur, Beauvall:t! Men dessa värda stallbröder hafva mera sinsemellan än rådligt är. Nå, så länge går krukan till vatten . ANDRA KAPITLET. Medan Beauvallet hade tid att se sig om i de nordöstliga trakterna af Lombardiet, der de allierade trupperna numera endast långsamt ryckte fram från stad 1il stad, för att koncentrera sig alla samtidigt på Minciolinien. hann den unge Jonnez, hans vän och pojke, att efter läkarens uträkning ganska riktigt få en god, normal och vetenskaplig nervfeber, genomgå denefter nosologiens oomkullrunkeliga system och ändtligen komma sig efter många oroligt väntande goda själars brinnande önskan, Hans uppvaknande ur den långa dvalan var som öfvergången från en dröm till en annan. Hur befann han sig här? Icke på ett hospital, icke bland hundratals sårade kamrater, men i ett prydligt, stort, väl utluftadt rum, med mjuka mat:or på golfvet och med magnifika gröna sidengardiner för fönsterna! Genom hvilket trolleri stodo vid hans säng både hans gamle far och hans Carlota, medan ett par unga fer med tysta steg sväfvade der längre borta vid dörren ? Och fadern och älskarinnan, begge tillsam mans! Dessa, som hittills icke vetat af hvarandra och nu — höllo hvarandra så förtroligt och bekant i handen, som fadern en dotter och dottern en far. Hur länge han legat här? Hur Jänge han