Aftonbladet – 21 december 1859, sida 1

det man icke måtte binda dig till inbjudning åt annat håll.v Ett godt humör smittar, så vidt man icke har den oturen att-ens hela omgifning består af idel metodister och qväkare. -Travagliatos invånare äro allt annat än detta sista; bergåamoboen är liflig, munter och uppväckt. Också hördes från morgon till qväll i den lilla staden icke annat än löje och prat och vivatrop, och den var af invånarne gladast, som hade lyckats fånga de flesta ;zuaver, för att i en sluten, förtrolig krets traktera med ett rundligt antal flaskor af bygdens okonstlade vin. : . Sålunda sutts om qvällen på ettlitet värdshus i en utkänt af ståden en sex, åtta zuaver tillsammans med et par borgare, broderligt förenade kring ett simpelt börd, på hvilket diverse vinbuteljer, några redan tömda, andra förföriskt plirande med sin röda drufva,sågos uppställda. Man rökte sina små pipor eller sina cigarrer, man drack, män sjöng, man skrattade af full hals, man berättade de öfverdådigaste historier från kriget, man tömde skålar och man ropade: Lefve Italien ! Värdshuset var — för att tala uppriktigt — af de sämre i staden, rummet var litet och mörkt, stengolfvet icke alldeles oklanderligt, de skäligen nedrökt; men der var plats för ålta zuaver plus ett par hederliga borgare, och det var allt hvad man under närvarande förbållanden kunde begära. Travagliato var icke precist. i sina dimensioner i allmänbet oca ännu mindre med särskilt. afseende på rymligbeten af hoteller och kafder beräknadt för en större extra inqvartering, och de främmande måste nöja sig med hvad fattig man kunde bestå. Hufvudsaken var att vitet kunde drickas, och det var efter zuavernäs etstärdmiga försäkran icke dåligt. Från det rum, der detta lilla sällskap hade