Aftonbladet – 20 december 1859, sida 1

oo DERES REAR ENE STUCEHOLM den 20 Deo. Det af borgareståndet med så lifliga sympatier omfattade förslaget om en meningsyttring från ständernas sida med afseende på den ställning, som svenska ombudet på kongressen bör intaga till den italienska frihetens sak, blef i lördagens plenum upptaget i bondeståndet och blir geriom kommunikation från borgareståndet delgifvet äfven adeln och prestesteståndet. Antagligen förekommer förslaget således om onsdag till öfverläggning i de tremme: stånden. Nyheten af det ifrågasatta steget: en meningsyttringi från ständerna i en fråga rörande den yttre politiken, ökar nam turligtvis det intresse, hvarmed redan sjelfva: sakens vigt låter nationen motse ärendets, be-handling hos dessa stånd. Hvad först angår bondeståndet, der hr Lal. lerstedts motion i ämnet blifvit af Almqvist: från Norrbottens län upptagen såsom egens. så torde det icke lida något tvifvel, att bon-deståndet kommer att uttala sig i samma anda som borgareståndet. Representanterna för den. allmoge, som vid flera tillfällen befriat vårt land från främmande förtryck och inhemskt tyranni, kupna icke annat är önska att äfven i fråga of andra länder den principen upprätthålles, att folket sjelf må ha rätt att bestämma om sitt öde och ickefgenom främmande våld böjas under ett för detsamma olidligt tyranni. På Riddarhuset kan man visserligen vänta, att stämmer skola höja sig, hvilka söka stämpla det såsom någonting otillbörligt, att folkrepresentationen uttalar en mening och önskan i ett ämne sådant som detta. Man har på se-. naste tiden alltför ofta, bland annat vid ba handlingen af frågan om hela statsrådets Ix5rande vid afslutande af traktater, blifvit e änrad derom, att ett stort antal af riddarbasets ledamöter nu för tiden i sitt represente atkall icke se något åliggande att föra nationens, talan och göra dess rätt och önskningar gällane, utan bufvudsakligen betrakta det såsom ett tillfälle att offentligen få ådagalägga ett blindt devouement, som understundom kan gå så långt, att det endast egnar sig att framkalla äckel och förakt hos de makthafvande, inför hvilka det är ämnadt att utgöra ett välbehagligt rökoffer. Men i en fråga sådan som den ifrågavarande torde det knappt vara möjligt att de blindt devouerade kanna förmå riddarhuset att frånsäga sig all rätt till en tankeyttring i det ifrågavarande ämnet, isynnerhet då en sådan, långtifrån att innebära något misstroende till regeringen, tvärtom afser att ge stöd och kraft åt dess uppträdande i Ev ropas rådslag för en rättfärdig sak. Ettstånd, som i förgångna tider väknat ibland sig sä många politiskt betydande och sjelfständigea män, kan icke i så ytterlig grad ha vanslägtats, att det skulle inför svenska folket och inför Europa döma sig till tystnad och af blindt ultraroyalistiskt devouement icke våga uttala. sina sympatier och välönskningar för upprätt hållande af den princip, som några behjertade: medlemmar af samma stånd senast år 1809 genomdrefvo i fråga om vårt land, den principen, att ett land må ha rätt att sjelf förfoga öfver sitt öde och sjelf ordna sin styrelse och sina inre angelägenheter. På Riddarhuset har man ofta på den senare tiden, och då det föga varit på sin plats, hört vädjas till husets sköldar och minnen; det vore i sanning underligt om man :skulle förgäta dem just na, då blicken ovilkorligt höjes till Vasaskölden och tanken går tillbaka till de tider, då Sverge stått vid undergångens brant, men med Guds hjelp tagit sig det vågstycket före att sjelf förfoga öfver sitt öde. . Presteståndet, sådant det var under den för-sta tiden af vårt nya statsskick, skulle utan: tvifvel i denna fråga, liksom i så många an-dra, hi :talat sig på ett värdigt och frisin-nadt stt. Numera har detta stånd antagit en: så högkyrklig och ultrakonservativ karakter,, att en i någon mån frisinnad meningsyttring, rörde den äfven saker, som icke på aflägsnaste håll kunna komma i kollision med ståndets särskilta intressen, måste betraktas såsem: en omöjlighet. Utan tvifvel ger vår riksdagsprelatur äfven gerna en sådan utsträckning åt den bibliska satsen: all öfverhet är af Gudn, att densamma äfven kommer att omfatta den påfliga regeringen, detta usla och genomförderfvade presterliga skräckvälde, hvilket Romagnas invånare lyckats afskudda sig och mot hvilket de äro fast beslutna att intill sista blodsdroppen värja sig.