Aftonbladet – 20 december 1859, sida 1

Hos J. J. FLODIN (Malmtorgsgatan N:o 3) och öfrige Bokhandlare i Riket: Måns Månsons —Samlade Berättelser. 1:a och 2:a delarne, å 1. Rdr 50 öre hvardera. Recensioner öfrer detta arbete: Denna pseudonym, bakom hvilken en ung medicine studerande döljer sig, bar i åtskilliga Tidnings-följetonger och Kalendrar gjort sig känd såsom en rask och liflig berättare. (Nya Dagligt Allehanda den 7 Dec. 1859.) Största delen af dessa Berättelser har förut stått alt läsa i Svenska Tidningen, men detta hindrar icke att de för mängden af läsare äro alldeles nya. De äro väl värda alt göra bekantskap med, Författaren har en ledig och angenäm stil, och ungdomens friskhet och rena natursinne träda läsaren till mötes från hans vandrifgar i Småland lika väl som från hans anteckningar under en sjuårig sjötjenst under sveask, tysk, amerikansk och engelsk flaggas. Vi rekommendera dessa Berättelser såsom ett trefligt tidsfördrif. (Aftonbladet den 4G Dec. 1859.) Samlade Berättelser af Måns Månsson i tvänne delar, den första innehål!ande fyra smärre noveller, den senare Minnenfrån en sjuårig sjötjensto, hvilken vi särskilt önskade få rekommendera som en passande läsning, isynnerhet för ungdomen. Det raska, äfventyrliga lifvet på bafvet tecknas i dessa Minnen med till den grad liflig åskådlighet, att man tycker sig följa med berättaren och sjelf deltaga i alla hans skiftande öden. Genom berättelser af detta slag vinner den unga läsaren vida större kunskap om lifvets förhållanden, än i alla dessa evinnerliga moralkakor, som isynnerbet till Jularna uppdukas, och som äro så fulla af moral, att man icke ser skogen för idel träds. Måns Månssons unga sjögast är en rask pojke, som seglar under alla flaggor på jordens alla haf och slutligen stannar under Britanniens flagg, hvilken han icke öfvergifver hvarken i stormen eller kanondundret, tilldess en kula slutligen beröfvar honom en arm och gör honom oduglig till vidare sjötjenst, hvarefter han ändtligen bamnar på hemlandets jord; ty det segersvajande Britiska baneret har ändock icke förmått att hos honom utplåna minnet af den blågula flaggan. Han är sålunda en äkta Svensk gosse och anbefalles till det bästa hos Svenska gossar, som af hans berättelser kunna lära sig åtskilligt, af hvilket de möjligen en dag under liknande förhållanden kunna hafva god nytta. (Stockholms Dagblad d. 46 Dec. 1859.)