MILES. OC IRITGIRUSEA GITAnR, AS TAN SSSet TAGS BRIS blifva provisorisk president. RIKSDAGEN. Borgareståndet. Öfverläggning om hr Lallerstedts motion angående Sverge: uppträdande i den italienska frågan. Då denna motion, på sätt vi förut omförmält, lördagens plenum föredrogs, efter att hafva från näs föregående plenum hvilat på bordet, uppstod deron följande öfverläggning. Hr Blanche: Den af hr Lallerstedt i sednast plenum väckta motionen finner jag i alla afseende: värdig en fri representativ församling, och den skal bestämdt vinna sympatier i detta stånd. Med nå gorlunda kännedom af den franske kejsarens stats konst, är det icke svårt att fatta anledningen till at ifven sådana stater blifvit kallade till kongressen hvilka uti den italienska frågan icke tagit den rin gaste verksamma del. De nu pågående rörelsern: uti Italien, hvilka kejsaren genom sitt eget uppträ dande derstädes denna gången sjelf framkallat, hot: att växa honom öfver bufvudet, och han behöfver fö. den plan, han säkerligen inom sig sjelf redan utsta kat för Italien, ett slags moraliskt stöd. Han be höfver, om ej folkens, åtminstone regeringarnes ma joritet. Han vill med andra dela det ansvar, som er dag kan komma att drabba antingen honom sjelf tiden eller hans minne i efterverlden. Han vill at historien skall säga att det icke var han, utan Eu ropa, som vid det tillfället bestämde öfver Italien: öde, och att ban sjelf endast var den pligtskyldig verkställaren af Europas beslut. Någon annan rim ig anledning kan svårligen tänkas, sedan anarkien despotismens vanliga bundsförvandt, denna gångei vägrat sin tjenst. Sverge har, af skäl, som jag e behöfver påpeka, icke tagit någon verksam del ut Italiens angelägenheter; men det har innerligen och af hela sin själ deltagit i allt som rört detta land — det har deltagit i välönskningarne för Itahens fram gängar, obervende och lugn. Derföre ligger det mak uppå, att den, som vid kongressen kommer att för: svenska regeringens och svenska folkets talan, ick må tillåta sig något som vore stridande mot den vårt land rådande opinionen; att han höjer sin rös emot hvarje främmande inblandning uti Italiens sal och för de italienska staternas obestridliga rätt at sjelfva ordna sina angelägenheter så godt dem sjelfv: synes och hvartill de i alla afseenden visat sig full komligt vuxna, samt att, derest denna röst icke lyc kas göras sig hörd, densamma nedlägges såsom pro test .mot hvarje försök i motsatt riktning. Endas på detta sätt skall en svensk ambassadör värdigt re preseutera ett folk, som icke kan vara egennyttig nog att vilja förneka andra länder välsignelsen af de oberdende, hvaraf det sjelf njuter, — ett folx, son dessutom har några höga minnen att bevara, nemli gen minnena af hvad det sjelft gjort, ickblott fö egen, utan även för andras frihet, lycka och ära. Hr Trägårdh sökte ådagalägga, genom uppräk nande af alla de formaliteter, som frågan borde ge vomgå, om hon skulle behandlas af ständerna, at kongressen möjligen kunde vara både börjad och sluta innan ständerna fått till konungen afleruna sin adress för den händelse deras beslut blef att afgifva en sådan Men äfven — fullföljde talaren — om det antages at adressen, emot förmodan, skulle kunna hinna at blifva i god tid färdig, så auser jag den likväl ick böra ega rum, emedan en sådan adress, enligt mia åsigt, vore både obehöflig, olämplig och mindre grann laga. äg önskar Nifligt all framgång åt den italienske frihetens sak och att mellersta Italiens folk sjelfv: å få egentligen bestämma öfver sitt politiska öde Dessa folks suckar efter frihet hafva inom hela der civiliserade verlden funnit det varmaste deltagande hvarje bröst, som afskyr våld och förtryck samt ha känsla för sanningen och det rätta; och jag hyse den öfvertygelsen, som jag tror vi atla dela, att ou på den blifvande kongressen någon röst skulle höja för att yttra den tanken, att de flyktade furstarne borde med våld sättas i tillfälle att åter uppstiga p: sina throner, så skulle en sådan röst snart blifva ned tystad och förqväfd, och Sverges fullmäktig vid kon gressen vore utan tvifvel icke den siste att kraftig medverka till dena sanningens seger! Icke desto mindre och huru lifligt vi än äro intres serade i detta hänssonds.vinuua Ut fritt och utar ..xusrnaus mellankomst eller påtryckning gifva sir ustruktion åt ombudet vit den förestående kon sressen. — Jag är öfvertygad att denna instruktion xommer att troget uttrycka nationens tänkesätt, som egeringen har sig väl bekant och sympatiskt känner, tan allt behof af någon adress i denna sak. Idn härom anser jag ej böra utföras äfven af ett innat skäl — ett grannlagenhetsskäl — det nemigen att en sådan ätgärd från representationens sida, om den förslagna, skulle, om den blefve godkänd, unna misstydas af dem, som på aflägse håll, säsom utlandet, finge kännedom om ständernes beslutade pinionsyttring. Denna skulle möjligen, åtminstone ör dem, som ej läst motionen, hvaruti hvarje tanke å misstroende med rätta desavoueras, kunna synas om ett uttryck af tvifvel hos representationen, anående regeringeds omdöme och förmåga att rätt ch värdigt uppfatta sin egen ställning och nationens nskoingar. Jag behöfver naturligtvis ej härvid ttra, hvad vi alla känns, att ett sådant tvifvel alls ske finnes, utan att regeringen tvärtom åtnjuter naionens förtroende. — Af de anledningar, jag nu haft äran anföra, af tyrker jag hr Lallerstelts ifrägavarande projekt. Hr Wern. Jag är sf en åsigt, alldeles motsatt en siste värde talarens och tror att förslaget verkigen förtjenar afseende Ty äfven om ital enarne cke hade visat sig så rärda sin frihet, som fallet nu r, och derigenom gjor: sig i så hög grad förtjenta f sympati hos hvarje blk, som, sjelf fritt, förstär tt skatta friheten, såförefinnes för oss ett annat käl att i denna fråga uttala oss, det nemligen, aut å kongressen kommer till bebandling en rättsfråga, om på det närmaste örer oss sjelfva. Vår konstiationella författning ch hela vär politiska ställning ero på den rätt, som vi år 1809 togo oss, att sjelfa afzsöra hvad oss gjrdes behof och således just på en grundsats om follens rätt att sjelfva bestämma fver sitt öde, hvilkennu kommer ätt bringas å bave å kongressen. Det ir således af vigt för oss, lika al som för Italien, at denna grundsats .lir af de ora makterna erkänd ty ingen kan veta hvad framden bär i sitt sköte, och om icke en dag samma rundsats kan bringaså bane me afseenue på Oss. i böra derföre på do bestämdaste sträfva för att i densamma allmänterkävd i folkrätten och s ledes fven med hänsyn tildess ingalunda likgiltiga benmelser härom kuna anse oss i tryggad besittiog af värt nationell. oberoende och vår konstituonella fribet. Jag vprepar derföre, att jag biträer motionen icke blo; med afseende på denj sym