Aftonbladet – 17 december 1859, sida 3

BLANDADE AMM:G:E; — Prestväldet I Mexiko. Icke inågotland har klereceiet rikare inkomster och större inflytelse än i Mexiko. Landets befolkning är också mer andligt försoffad och lefver i långt större djurisk råhet och okunnighet än något annat folk på jorden. Uti Mexiko finnes ett erkebiskopsstift, 11 biskopsstift och 1229 kyrksocknar med 3223 ordinarie prester och vikarier. Ytterligare finnas i landet 146 munkoch 39 nunnekloster samt 8 missionskloster. Jesuiterna fingo 1835 tillåtelse att vistas i landet. Klereciets inkomster bestå i tionde och kreatursskatt in natura samt räntorna af en mängd donatiotier. Dessutom hafva biskoparne en månadtlig inkomst om 13,000 pesos (ea peso ungefär — 1 rdr rmt) af ett slags lotteri, som icke gerna skulle kunna finnas i något annat land: själarne spelas ut ur skärseldens. Till en:sådan dragning afsättas flera tusen sedlar å 2 pesos stycket. På sedlarne stå namn på aflidna, och den, hvars namn kommer ut vid dragningen, blir, med tillbjelp af de pesos, med hvilka detta lotteri fyller presternas fickor, förflyttad från skärselden till paradiset. Sockenpresternas inkomster bestå dels-i kontant, som församlingarnes medlemmar skola erlägga för dop; begrafning, vigsel, sista smörjelsen och som offer för de döda, dels i inkomsten för försäljning af amuletter, medaljer; rosenkransar, helgonbilder, invigda figurer, vaxljus o. d. För ettindianbärns dop betalas minst !, å 1 rår sv. rmt, och för ett hvitt barns 6 rdr; brudvigsel kostar minst 4 rdr för indianer, 8 rdr för medlemmar af församlingen och 16 dito för utsocknesfolk. Men detta är också minimum af det som skall betalas, I flera stift måste. till och med de fattigaste betala från 14 till. 25 rår för att bli vigda, och-lika stor skilnad råder här icpriset på begratuingar och andra presterliga för: rättningars. emton pesos är vanliga taxan för en fattigs begrafning; nen sista smörjelsen betalas särskildt. För de förmögna öch rika stiga priserna till otrolig höjd, och en fattig fritages aldrig från att erlägga betalning för presterliga förrättningar, fastän detta-på flera ställen. är uttryckligen föreskrifvet. Don. Luis de Ja Rosa, en tid spansk minister i Washington, säger uti en i Baltimore utgifven skrift härom: Många fattiga i Mexiko måste lång tid under det strängaste arbete förneka sig allt, blott för att kunna spara ihop den ovanligt höga summa; som de måste betala för att bli gifta. Derföre lefva också daglönarne för det mesta ogifta. I allmänhet kan det antagas som regel, att hvarje daglönare på landet, som gifter sig, genom utgifterna för bröllop och barndop, ruinerat sig för hela sin lifstid, och att han genom sin död och de dermed följande begrafningskostnaderna kastar sin familj i förökad gäld. Exemhärpå träffas till tusentab. Nästan allt hvad de fattiga; såväl indianer som hvita; förtjena, uppslukas af -presterskapets omåttliga snålhet: ;l många provinser,, säger en annan författare, shafva presterna sådan makt öfver indianerna, att de låta offentligen piska dem, när de icke i rättan tid betala alla ordinarie och extra ordinarie afgifter eller på annat sätt visa sig olydiga. Jag har sjeli ofta sett indianer, både män och qvinnor, bli piskade utanför kyrkdörrarne, för det de försummat messan på-en söneller helgdag. Och detta skandalös: oskick: hade gammal häfd i den provins, der jag ha mitt hem. Efter exekutionen mäste de afstraffad. kyssa handen på sina PE tyranner. Det är omöjligt att beräkna de summor, som munke och presterna utpressa af det fattiga folket. om oftast måste en fattigs efterlemnade enka och barn länge underkasta sig det strängaste trälarbett för att betala syndaförlåtelsen och sista smörjelser för den aflidne; Genom hotelsen att icke meddel: dessa nådemedel; utöfvar klereciet en oinskränkt makt öfver det fattiga, okunniga folket.