Aftonbladet – 17 december 1859, sida 1

ZUA VEN. NOVELL FRÅN ITALIENSKA KRIGET, At ORVAR ODD). Men i dag? I dag tror jag mig gudskelof kunna med bestämdhet förutsäga er, att den långa och högst betänkliga apati, hvari er unge skyddsling legat redan. flera. veckor, ändtligen genom en lycklig kris öfvergår till en ordentlig, god nervfeber. En god nervfeber, hvilket ordi Ja, en god; normal nervfeber, min fru. Der en menniska ligger halft död i en tvinsot utan bestämd form, der står läkarekonsten rådlös och förtviflad; en feber; signora, en afgjord, formriktig feber efter konstens reglor, den hafva vi i-vår hand och der böra vi någorlunda kunna svara för utgången. Detta är alltså en stor lycka, och jag gratulerar mig till detta nästari oväntade resultat. Ni tror alltså att han dock skall komma ig, herr doktor!s Jag hoppas det, Låtom oss nu se morgondagen an! Jag bereder mig med trygghet på nervfebern och skall ha den äran att för alla händelser skicka hitut det lilla apotek vi för en sådan casus behöfva. God morgon så linge, signoral... Farväl, signorita, adiol Doktorn drog sig tillbaka; nästa ögonblick rullade hän af i sin lilla karriol, hälsad från balkongen med tvenne fladdrande näsdukar. Så fort hän var ur sigte; vände sig la Sandrina till den unga damen, som nyss jemte doktorn bildat den lilla trion på balkongen: Ja, min kära Lauretta, du ser att jag håller ord och icke ens låter dig hvila ut en natt hos mig förrän jag ger dig att syssla. I sjelfva verket var du oändligt god, som tog detta raska beslut att besöka mig; jag behöfver detta ditt sällskap och äfven din hjelp; mina väninnor i staden äro så sysselsatta hvar på sitt håll, och på domestiker kan man icke Lt )Se A. B. nr 280—290 och 202.