Aftonbladet – 17 december 1859, sida 1

lan, och äfven i hans redigare ögonblick hafva läkarne förbjudit oss att tala med honom... Svara!... Vet du något? Tänk efter!... En enda gång har jag hört honom i yrsel uttala namnet Carlota, det är allt; känner du någon Carlota, Carlota Jonnez måhända? ... Nej; men detta namnet Jonnez är mig dock icke obekant, och jag vill söka finna det... Ahl...n Lauretta försvann som en pil, var borta några ögonblick och kom åter med Anselmos bref, som hon i hast uppsökt. Se här, sade hon, läs sjelf! Detta är allt vårt vetande; der står ju. ganska tydligt: Jonnåz hus i Comox. . Alltså från Como. Från Como?... Från Como! Han är lombard, detta är sannt, men af fransk familj. I fall der i Como funnes någon fransk slägt med detta namn? Det är ju dock alltför möjligt... Vi skrifva till Como. Skrif genast, Lauretta, genast! Gå. ner i mitt kabinett!... Fast, låtom oss göra det tillsammans! Gå förut, jag vill blott kasta ett öga in till min sjnke och kommer strax efterb La Sandrina, räknande på att vara åtminstone ryktesvis känd äfven vid Comosjöns stränder, fann det efter något rådslående med Lauretta lämpligest att hov i sitt, Sandrinas, namn skref till stadens borgmästare, med anmodan till honom att, såframt der i Como funnes någon fransk familj med namnet Jonnez, då meddela densamma, att en ung man, bär rande detta namn och förnamnet Paolo, bersaglierev, blifvit räddad efter Magentaslaget och för ögonblicket befann sig, flyttad från ett improviseradt föltlasarett, under den bästa vård välmenande medmenniskor kunde åstadkomma, på en villa vid Milano, Villa Marsilia.. Dessa rader, tecknades i galopp — det kunde ju aldrig skada att åtminstone försöka! — kuverterades, förseglades och afskickades inom nästa fjerdedels timma med en stafett i ;sporrsträck till Milano. : Ännu samma dags middag förde den hemlighetsfulla postwaggonen på jernvägen norrut från den lombardiska bufvudstaden ett litet