Vi ha redan förut varit i tillfälle att berätta, att statsutskottet tillstyrkt rikets ständer att bevilja landtmarskalken och talmännen 900 dr rmt i månaden, såsom ersättning för deras vökade riksdagskostnader, d. v. s. samma summa som vid förra riksdagen anslogs. Det är likaledes för läsaren bekant, att vid åvägabriöganadet af beslutet härom den förseglade sedeln haft sin första mission att utföra vid denna riksdag, i det nemligen de fo!kvalde ombudens yrkande på en nedsättning undertrycktes genom en votering, som utföll med 18 röster mot 17. Denna tilldragelse, som visar huru kompakt adelns och presteståndets ledamöter å den ena sidan samt borgareoch tondeståndens å den andra stå emot hvarandra i statsutskottet, lärer tyvärr vara at besrakta såsom ett förebud till många dylika sf enahanda beskaffenhet, och ger en liten, föreställning om, hvilken betydande rol son. vid denna riksdag är slumpen, lotteriväsendet. förbehållen. -Statsutskottets utlåtande i ämnet har nu till riksstånden inkommit. Maa finner seraf, dels att ntskottets majoritet dock ansett sig böra inlägga ett slags reservation deremot. att detta beslut skulle vara att anse såsom något prejudikat med afseende på behandlingen af de ständiga löneanslagen, med hvilka dessa arfvoden, såsom endast för kortare tid utgående, icke egentligen äro att jemföra; dels ock att reservationer äro anförde, för det första af sex bland borgareståndets medlemmer, som föreslagit nedsättning till 750 rdr i månaden; för det andra af en bland borgareståndsledamöterna (hr Cedergren) och samtliga bondesfändsledamöterna, som föreslagit 600 rdr Imt, eller samma belopp som för nästlidne riksdag, Bland reservanterna har J. Andersson från Östergötland bifogat en af hans ståndsbröder inom utskottet biträdd motivevering, som synes oss ställa frågan på sip rätta ståndpunkt och hvilken vi derföre här meddela, så lydande: Då jag lika litet kan gilla det resultat, till hvilket statsutskottet kommit vid bestämmandet af sitt förslag till arfvoden åt hr landtmarskalken och herrar talmän vid innevarande riksdag, som de skäl. på hvilka bestämmelsen härom sig grundar, och jag sålunda måste nedlägga min reservation emot beslutet i frågan. så vill jag härmed i korthet angifva mina motiver härför. Att landtmarskalkens och talmännens förhöjda arfvoden vid sistförflutne riksdag tillsommo,af samma skäl som tjenstemännens då beviljade provisoriska lönetillökning, är lika otvifvelaktigt som att båda delarne härledde g från orsaker och förhållanden, hvilka nuuera icke finnas till. De för all näring och rörelse tillfälligt lysande konjunkturer, hvarned några år näst före sista riksdagen gynnades, och hvaraf förespeglades en lika lysande framtid. togo dock slut innan samma riksdag hunnit upplösas, hvars ständer drogo vexel på den tillfälliga lyckan för en läugrc framtid. Den för hela den finansiella ställningen känbara kris, som framkallades af de iöfverspända förhoppningarne, har, måhända. ännu icke hunnit sin kulminationspunkt, men är af den betänkliga beskaffenhet, att hvarje patriotiskt sinnad medborgare deraf kraftigt uppmanas att hvar i sin mån inskränka sjelf. skapade behofver och öfverdrifna fordringar. för att den rubbade jemvigten sålunda må lyckligt kunna återställas; och torde det isådant afseende vara tillräcklig anledning för nu församlade rikets ständer atty vid sina tillgöranden, härpå fästa tillbörlig uppmärksamhet. Af sådan anledning, och då jag är full förvissad derom, att de patriotiska män, som nu ega det höga förtroendet att leda riksstånAdens öfverläggningar, sjelfva vilja genom måttliga anspråk föregå med godt exempel till hushållning med statens medel, anser jag att det arfvode åt hr landtm-rskalken och hr: ralmän, som vid flera riksmöten före 1856 varit vanligt, eller 600 rdr rmt i månader för hvardera, äfven nu bör bestämmas, helst som detta belopp nu mera än förr kan auses tullt tillräckligt, sedan anspråken på en af gammalt antagen representationsskyldighet rästan lika rittvisligen försvunnit som en sådan af grundlagen aldrig varit känd. Så långt reservanten. Då bondeståndet redan enhälligt uttalat sig för samma åstgter