Aftonbladet – 16 december 1859, sida 1

NARE NaN pittoreskt, omgifven af doftande blomsterterrasser. skuggad af väldiga valnötsträd och ett par ståtliga magnolier. En luftig balkong pryder husets hela framsida; alla fönster äro täckta af långa markiser i hv tt och ljusrödt, murens mellanstycken äro målade i bjerta alfresco-fantasier och till en del beklädda med rankväxter. — Det hela har någonting mindre storartadt än trefligt och komfortabelt; dess anspråk är företrädesvis att vara täckt, och det hvilar något fridfullt och, om man så vill, tuskulaniskt öfver alltsammans, ehuru för öfrigt äfven en aristokrat, en ducar, icke skulle behöfva skämmas för att på detta lilla tandtställe mottaga en regerande herres besök eller för att upplåta det till högqvarter för en segrande kejsare. I sjelfva verket var det på-en alldeles dytik vida kejsar Napoleon den tredje hade hålAit sitt krigiska hof de dagar han efter Ma geutaslaget dvaldes bland den lombardiska hufvudstadens befvlkning. På Villa Marsilia var det icke; detta landtliga slott hade-af dess sköna egarinna signora Sandrina blifvit lemnadt till den sardinske öfvergeneralen della Marmora för den tid ban uppehöll sig här på orten; derefter hade hon sjelf tagit det i besittning, och det är der vi finna henne i dettå ögonblick. z Hon trädde ut på balkongen, åtföljd af en annan ung dawn. och af en Herre, Nå väl, min bäste doktor,, yttrade hon med en viss oro i sin röst till den sistoämnde, bvadsäger ni? Hvad ger ni mig för hopp? : Jag kan försäkra er, signora, att jagi dag, lemnar er villa vida mera belåten och lugn än i går. O; ni säger det utan att vilja smeka: mig med en tom tröst? ? Ja, min frul Den långa transporten från San, Pietro hit hade :påtagligen icke verkat godt på den sjugse, bur mycken försigtigbet än var använd, och jag kan nu tillstå I att jag i går alldeles icke tyckte om honom...n (Fortis. följer.)