Aftonbladet – 16 december 1859, sida 1

ganska lycklig omständighet; några hade redaa för flera dagar sedan blifvit utskrifna eller åtminstone ansetts så pass återställda, att de kunnat flyttas derifrån till lediga platser på de större sjukhusen; andra, flera, hade dött och alltså sluppit att transporteras längre, än ut. på kyrkogården. Han hoppades att alltså inom nägra dagar hospitalet härstädes skulle kunna stängas och — Men jag önskade dock tala vid läkaren; är det icke tillåtet att besöka sjuksalarne? Gerna för mig. Det är här innanför. Dock, som jag har sagt, ni skall säkerligen icke finna hvad ni söker. Deremot i Milano, der är ännu att välja mellan. Der.är förmodligen bersaglierer nog. Var så god, eftersom ni prompt vill det; detta är dörren!... Läkaren var fransman, förekommande, välvillig, charmant. Han hörde med mycken uppmärksamhet Carlotas framställning och förstod den till tre fjerdedelar. Men tyvärr var han — alldeles ny på platsen; han hade försti går blifvit beordrad hit i stället för två, tre kamrater, hvilka tjenstgjort här alltifrån Magentadagen och ändtligen blifvit aflösta, då meningen verkligen i alla fall var att inom få dagar rentaf flytta. härifrån; i Jetta afseende hade intendenten gifvit fullkomligt riktigt besked. De underrättelser, ban var i stånd att ge, inskränkte sig. alltså — han måste beklaga det — till que voulez vous, mademoiselle? till — skuggan af en SE Om der icke ändå bland de få patienter, som lågo qvar, händelsevis befann sig en sardinsk bersagliere vid namn Paulo Jonnez? Paulo Jonn8z? Nej ganska bestämdticke. Hvilka, som då betunnes der? v Det var öfvermåttan lätt att säga: sängen n:o 10 — den der, mademoisellel — en fransk artillerist, som nyss undergått sista försöket med allt hvad kirurgien eger att disponera öfver af instrumental Könst, och tydligen innan qvällen skulle kola af; n:o 14,-en fransk jägare, som ändå bar det historiska namnet Vauban, och som drogs med sista stadiet af en akut feber; n:o 32, en fransk