Aftonbladet – 16 december 1859, sida 1

ör att, om möjligt, få åtminstone någon ledråd till upptäckande af sin älskade. Den same Jonnez hade: redan vant sig vid tanken utt sonen verkligen var död; Carlota hade — som vi veta — ei af dessa den qvinliga kärekens aningar att så icke var och hon hade denna aning blifvit orubbligt stärkt den afon hon vid Comöosjön gick i skogen och stulerade sölskenseffekter. ; För den, som så gerna tror, behöfves det så litet för att bringas till att också verkligen ro på fullt allvar. Derföre, trots allthvad fadern Jormez hade haft att invända, var User egen hand sfrest till Turin, der hon hade hoppats att kunna få veta mycket och der hon erfor — intet. Allt hvad man egde att meddela henne, var en uppgift på de hundra olika andra orter, der hon skulle till öfverflöd finna sårade soldater af alla möjliga vapen, sardinare, fransmän ochäfven icke få österrikare, inlagda i mer och mindre ändamålsenligt inrättade sjukhus, under vård af mer och mindre vetenskapligt mogna Eskulapiisöner. Nåväl, hon hade då tåligt börjat sin stora rond och hade redan besökt åtminstörle femtio äf dessa sorgliga boningar, der krigaremodet låg med afskurna armar och ben, der den i blod döpta fösterlandskärleken drogs med långsamma fältfebrar, der de kirurgiska instrumenterna, Hela dagen i verksamhet, och medikamentsflaskorna oupphörligt i cirkulation, gjorde sina ironiska kommentarier till den gamla teorien om segerns stolta vinningar och om ärans skönhet och storhet. Öfverallt samma svikna förhoppning! ,; Namnet Paolo Joundz på inga listor öfver de intagna sårade; på de flesta fältlasaretterna, upprättade i flygande fart och sysselsatta. mera med hufvudsaken, patienternas vård, än med den mindre pressanta statistiska sidan af saken, funnos.inga listör: alls: Hon; hade. icke. ryggat tillbaka för den närmare och mera direkta efterspaning, som ett personligt besök och en ängslig vandring mellan sängraderna kunde tillåta — ack, hon var på dessa vandringar