förvärfvat sig ståndets sympati, attborgareståndet ingalunda vills mista dem. Säkert skulle det icke heller blifva sådana skolmän, som de; hvilka nu sitta i borgareståndet; som skulle komma in i presteståndet. Talaren yrkade derföre, att förslaget måtte afslås. be Hr Staäff fann det vågadt, att efter två talare, som med så mycken tälang yttrat sig emot förslaget, dppträda för att förorda detsamma. Men då han vore af en ödfvertygelse, motsatt döras, ansåg han det vara sin pligt, att icke undertrycka densamma. Äfven talaren önskade en genomgripande reform af vår representation, men trodde att man icke derföre borde undanskjuta de partiella förbättringar, som erbjöde sig. Och en förbättring vore det utan tvifvel, att på representationen inympa en samhällsklass, som kan i allmänhet anses hylla framåtskridandets sak. Hvad den förlust vidkomme, som borgareståndet derigenom skulle göra, så trodde talaren, att det vore en pligt att afstå hjelp åt det stånd, der den bättre behöfdes. Den representatationsrätt, som elementarlärare Hu ega i borgareståndet, vore för öfrigt beroende af penningen och kunde ej komma flera till del än det, troligen ringa, fåtal, som är husegare, och alla de, som äro prester, vore dessutom helt och hållet uteslutna. Man borde icke förgäta hvad man sunnit genom de s. k. lappningarne på vårt representiva system. Huru hade icke t. ex. bruksegarnes upptagande i borgareståndet tillfört detta stånd sjelfständiga och upplysta män! Man säger visserligen, att skolan redan förut. är tillräckligt representerad nom presteståndet, derföre att många af detta stånds medlemmar tillförene tillhört skolan; men man finge ke förbise, att det är ganska ovisst, om en pastor på sitt lugna och feta boställe bibehåller samma åsigter, som dem han hyllade då han arbetade i ljusets tjenst i skolan. Talaren biföll förslaget. Rektor Selggren yttrade, att om han i denna åga vore af skiljaktig åsigt med dem, som yrkat afslag, så härrörde detta af hans skiljaktiga åsigt i afseende på möjligheten att förändra vår fyrdelta representation. Han förordade för sin del förslaget, dels derföre att han ansåg en förstärkning af de särskilta stånden vara den väg, på hvilken en förbätt ring af representationen ensamt kunde vinnas, dels derföre att elementarlärarne stode närmast det andra ståndet. Den representationsrätt, som de för närvarande ega-i borgareståndet, berodde helt och hållet af tillfälligbeten. Visserligen vågade talaren icke förutsäga, omelementarlärarnes representanter skulle lyckas i presteståndet förvärfva något inflytande, eller om de skulle komma att der spela samma anspråkslösa roll, som komministrarne, men ansåg likväl att man genom att lemna bifall till förslaget borde gå presteståndets önskningar till mötes. (Forts.) FRE REFERS LEVIN