Aftonbladet – 14 december 1859, sida 3

hvarje mål blir ändå i längden odrägligt. Ettslags hvita laxar är det bästa som erbjuds: Japånesarne sjelfva lefva uteslutande af fisk och grönsaker; dessa sednare ätas dock aldrig färska, utan ifsaltade. Kött förekommer nästan aldrig. Det är först på sednåre tider som europeerna varit i stånd att då och då få köpa en oxe, och till och med nu är det omöjligt att erhålla en ko. Japanesarne äro styrda af två kejsare, den ene för deras andliga och den andre för deras lekamliga välfärd. Under dessa stå prinsarne, hvilka äro ståthållare i provinserna. Prester finnes här stort öfverflöd på. Sedan de ombesörjt sina embetsåligganden, ha de blott att tänka på sig sjelfvå, och att dömma af deras välmående utseende, måste detta ske ganska grundligt. Det är två gånger om dagen gudstjenst i stadens alla kyrkor, först i daggryningen och sedan möt aftonen. Fruntimmerna förekomma också här, liksom annorstädes, mera gudliga af sig än karlarne. Folket är för öfrigt ganska välvilligt, nyktert, arbetsamt och lifligt.s .— Konstantin Tisohendorff, namnkunnig paläograf ooh arkäolog, isynnerhet på bibliska litteraturens område, vistas för närvarande i S:t Petersburg, sedan han för ryska regeringens räkning:verkställt en resa till Orienten. Resultaterna af. denna resa äro oväntadt rika och hafva tillfört den kristna verlden dyrbara skatter. Tyska tidningar uppräkna följande gamla mavuskripter och fornlemningar, hvilka T. hemfört: en urgammal bibelhandskrift från Sinai, flera grekiska handskrifter och fragmenter af tusenårig, kanske ännu högre ålder, en fullständig pergamenthandskrift af den samaritanska pentateuchen från Naplos, en omfångsrik arabisk handskrift, dateradår 279 af Hedschra, från en mumiegraf tagnafragmenter af den helige Victors lefnadsbeskrifning, gamla bebreiska och abyssiniska manuskripter, pälimpsester af olikaslag, ända från 6:te och 7:de seklet, en nära fullständig grekisk papyrusrulla jemte flera hieroglyfiska, små grafmonumenter af trä med grekiska inskrifter, samt ett, såsom det påstås, i 4:de seklet förfärdigadt astrolabium af brons. — Atlantiska telegrafens verksamhet. Då den tron varit temligen allmän, att den atlantiska telegrafen aldrig varit så fullt brukbar, att dem kunnat af allmänheten begagnas, torde följande uppgifter icke sakna intresse. Enligt meddelande af sekreteraren för atlantiska telegrafbolaget, hade, från den 10 Aug. till den 1 Sept. 1858, från Valentia till Newfoundland telegraferats 97 depescher, innehållande 1102 ord eller. 6476 bokstäfver, samt från Newfoundland till Valentia 269 depescher, innehållande 2840 örd eller 13,743 bokstäfver. Således tillsammåns 366 depescher innehållande :3942 -ord: eller 20,219 bokstäfver. Uti ofvannämde uppgifter inberäknas ej depeschvexlingen mellan tjenstemännen vid båda stationerna. — Som ett kuriosum omtalar lektor Voss. i Kristiania, att han i ett museum i Filadelfia sett en kopia af en teckning, föreställande en mängd vidunderliga djur och figurer, målade af en irländsk artist; dessa tingestar hade han sett sväfvande framför sig då han en gång led af delirium tremens, och aftecknade dem ur. minnet; då han blef frisk. Originalet ville hans hustru. icke lemna ifrån sig, ty så snart mannen på nytt visade benägenhet att dricka, tog hon fram taflan, och det afskräckte honom genast. i Norrmännen hafva den besynnerliga seåsn att gifva hvarannan en örfil då de dricka brorskål. Vid en jernvägsstation i Tyskland hade tvenne norrmän sammanträffat, och då de skule dricka brorskål, beslöto de att göra det påälta norrskt vis. Man kan föreställa sig de omkringståendes förvåning, 1å de med ens sågo de fredligt språkande herroe stiga upp och trumfa till hva samt derefer lika vänskapligt fortsätta samtalet. — Förgiftning genom ostron. Ena tidning, som atgifves i Charleroi, berättar, att på sednaste tiden lera sjukdomsfall inträffat i följd af ostronförtäring. Itt fruntimmer hade dött i följd af gift, som föreudnits uti några af henne njutna ostron, Att en ådan förgiftning understundom egt rum genom humner, som konserverats medelst användande af arsevik, är bekant.2