Aftonbladet – 14 december 1859, sida 2

ärren RER Globe t. ex påminner om, att lord Castlereagh, som år 1815 på samma gång var utrikes minister och fullmäktig i Wien, nödgades, ehuru ogerna, lemna sistnämnda post, emedan regeringen ansåg hans närvaro i parlamentet nödvändig; och nu skulle ännu större olägenheter uppstå, om lord Palmerston eller lord Jobn Russell skulle begifva sig till Paris. — Economts: försvarar lord Cowleys val, isynnerhet af det skälet, att England bör ha en fullmäktig, som låter den allmänna meningen inverka på sig, och detta ändamål anser tidningen bäst vinnas genom en fullmäktig, som är ansvarig inför regeringen och intemtar hennes mening rörande hvarje vigtig fråga, under det att regeringen å sin sida på samma sätt bör vara ansvarig inför parlamentet och följa den politik, som hyllas7af majoriteten. Om deremot någon medlem af ministeren vore närvarande vid kongressen, vore det att befara, att Han ansåge sig berättigad: handla på egen haud och göra eftergifter, för att befrämja en: öfverenskommelse, utan att inhemta regeringens samtycke, såsom det hände på Wienerkonferensen 1855, då lord John Russell samtyckte till. ett arrangement, hvarpå regeringen sedermera vägrade ingå. Eh korrespondent från London till Indep. Belge anser det ha varit omöjligt för regeringen att sända lord Palmerston till kongressen, emedan oenighet skall råda inom kabinettet, och det förnämligast är lord Palmerston,som sammanhåller detsamma, så att om han vore frånvarande någon längre tid, en ministerkris skulle bli följden. Regeringen har för afsigt att äska ett betydligt anslag af parlamentet till landets försvarsväsen — man-nämner 11 1 13 millioner — för hvilket ändamål ett nytt lån skulle-upptagas; men flera af ministrarne, itynnerhet Manchesterpartiets representant der-tädes, Milner Gibson, lära sätta sig emot denna åtgärd. RR RAG NR Ner ränte NA er SPANIEN. Tidningen Heralds pariserkorrespondent påstår, att de spanska berättelserna från Marokko ej äro att lita på. Espana, i Madrid hade fått en varning derföre, satt den förrådt-en, för spaniorerna nedslående sanning, nemligen att mohrerna utanför Ceuta masakrerat hela regementet Bourbon. ÖSTERRIKE. Österrikiska inbjudningen till deltagande i kongressen är åtföljd af en skrifvelse från grefve Rechberg, hvari -söges, att kongressens vigtigaste uppgift. bör vara, att göra slut på revolutionen i Italien, nemligen-genom att åter insätta de fördrifna furstarne och låta Romagnan återkomma under påfvens välde. Angående de italienska staternas representerande på kongressen lemnar skrifvelsen följande karakteristiska upplysning: Derest det skulle befinnas oundvikligt att äfven tillkalla fullmäktige för Rom, Sardinien (!) och begge Sicilierna, så gör den aktning, man är furstarnes rätt skyldig, det ej mindre till en pligt att der ej afhandlas ärenden, som äroklifsfrågor för flera suveräner, än att dessas representanter blifva hörda. Således böra ombuåv för Toscana, Parma och Modena äfven tillkallas, så fort dessa stater åter kommit i det normala tillståndet, så att deras fullkomliga sjelfständighet ör garanterad. z Kronprinsen af Nederländerna har i Wien trolofvat sig med erkehertiginnan Maria Theresia; dotter till -generalguvernören i Ungern, erkehertig Albrecht. YTALIEN. : Gazeta Piemonteze meddelar ett dekret af den 5 dennes, hvaruti tillkännagifves, att de unga personer, som utvandrat från Venedig och italienska Tyrolen till Sardinien och hatva afsigten att fortsätta sina studier vid Piemonts universiteter, men ej äro i tillfälle att bestrida de dermed förenade kostnader, hädanefter skola erhålla kostnadsfritt tillträde till konungarikets läroverk. Från Turin skrifves följande beträffande grefve Cavours utnämnande till Sardiniens ombud vid konferensen: Att Cavour är den mest lämplige man att representera Sardinien på kongressen, derom råder blott en tanke. Men det gifves personer inom ministeren, hvilka söka göra konungens beslut vacklande, och dessa förespegla, att kejsaren skall hysa motvilja mot Cavour. Den förre ministern har icke återsett kejsaren alltsedan de förhandlingar, som egde rum före de båda kejsarnes sammankomst i Villafranca. Det har således aldrig förefallit något uppträde. eller någon brytning mellan. kejsar Napoleon och grefve Cavour; Den utnämnde hade väl genom hr Pietri låtit. säga kejsaren, straxt efter Villafrancasammankomsten, att Cavour sjelf skulle ställa. sig i spetsen för en sammansvärjning, i händelse man på nytt öfverlemnade Italien i Österrikes händer. . Men. sedan har kejsaren ofta .gifvit. grefven bevis på välvillig hågkomst,: och kejsaren har äfven ej gjort den ringaste invändning mot Cavours val till Sardiniens representant på kongressen. . Deremot finnas inom .franska, ministeren personligheter, som i afseende på antipatier mot: grefve. Cavour, öfverensstämma med .ofvannämnde statsmän i Turin, Deras motstånd ; skall dock blifva, vanmäktigt. Grefve Dabormida har i dag (den, 6 Debember) haft ett samtal med den berömde statss mannen, hvarvid man sökt komma öfvercns i denna fråga. Cavour. sjelf förhåller sig passivt och låter händelserna sjelfva tränga n på sia Från Bologna, förmäles, att stadens garnison svurit konung Victor Emanuel trohetsed, Denna högtidlighet bevistades af stadens och len -omgifvande traktens befolkning. Mazini uppbjuder fortfarande alla krafter för att notarbetafl införlifvandetsmedi Sardinien, och nan har anträffat bref från honom till offierare vid armån, hvaraf man kan sluta, att lan varit å bane, att tillställa ett tumult, ör att gifva kongressens beslut en riktning, N Dassar hättre in uti Mazzinisternas Hla