Aftonbladet – 14 december 1859, sida 1

nytta som medhyjelj erska, — i fall eljest hennes lynne och håg låge deråt, — i det kärleksvärf, hon, Sandrina, och flera af Milanos fruntimmer åtagit sig vid skötseln och tillsynen af de sårade i de många lasaretterna, hvilka endast allt mer och mer fylldes af dessa ärofulla offer för den italienska frihetens sak. Allt detta var mycket hjertligt skrifvet och tillika nätt och vackert sagdt. Slutligen kunde hon icke underlåta att egna ett par ord åt denne zuav, hvars bekantskap hon så tillfälligtvis kommit att göra, en förträfflig man, om hvilken hon skulle kunna berätta henne många saker, i fall hon finge nöjet personligen råka henne., ; Lauretta blef i högsta grad öfverraskad af skrifvelsen och den återskickade lilla souveniren, hvilken hon för länge sedan saknat, men väl knappast förmodat sig skola åt rfå. Hon blef innerligt glad öfver att vara erinrad af denna ungdomsväninna, hvilken numera var en så :tor dam, och hon kunde icke nog beundra sin räddares samvetsgranna och delikata beteende. Att begifva sig till Milano? — nå, det var alltid något att tänka vidare öfver. Det skulle dock kanske kunna blifva henne en diversion i hennes nuvarande sorgliga ställning, och återseendet af la .Sandrina skulle under alla omständigheter göra henne godt i själen. Efter den förfärliga katastrof, som öfvergått hennes slägt, hade Lauretta — hvilken ännu alltid uppehöll sig hos sin moster i Santhiå — nedsjunkit i en djup och stilla, men tärande sorg. Hennes enda sysselsättning, den enda, i hvilken bon för ögonblicket fann någon tröst och lisa, Var i sjelfva verket redan den ati troget besöka det fälthospital, som: blifvit improviseradt äfven i Santbiå, och der dela mellan de sjuka sina uppmuntrande ord och sina ömma om sorger. Hon kunde lika gerna göra detta i Milano eller hvar eljest det skulle vara. Alltså, hon bade från första stund tagit la Sandrinas förslag åtminstone i öfvervägande och hon började mer och mer. förälska sig i den tanken ätt besör.ajsin berömda väninna, (Forts.)