Aftonbladet – 14 december 1859, sida 1

ZUAVEN. NOVELL FRÅN ITALIENSKA KRIGET, AF ORVAR ODD). Han begaf sig då sjelf ut på efterspaningar. Efter långa turer fram och tillbaka, missledd af motsägande nyheter och uppgifter, träffade han ändtligen på tredje dagen Cialdinis kår i Canonica. Han erhöll personligen tillträde till generalen, hvilken åter gaf honom alla önskade anvisningar, för att vid den afdelning af bersagliererna, der Paolo stått, kunna finna åtminstone någon ungefärlig ledning för sina vidare efterspaningar. Hvad han slutligen fann, var icke mycket, men det var dock nästan mer, än väntadt på ett sätt. Den unge Jonnez hade ännu sjelfva Magentadagen ganska ärligt (om ärligheten hade ju ej heller kunnat vara något tvifvel!) fäktat med i bersaglierernas leder; han hade blifvit sårad i en af de häftigaste sammandrabb ningarne; detta kunde kamrater till honom berätta; man hade måst lemna. honom efter på slagfältet; som många, som hundratals, enär trupper oupphörligt avancerade, men, redan detta var ju tillräckligt bevis för att han icke hade kunnat blifva uppfångad af österrikarne (detta var det mindre väntade!). då icke en af dessa mera från den stunden satte sin fot på den mark, der hufvudbataljen stått, utan hela den österrikiska armen oupphörligt och jemnt hade måst draga sig tillbaka. Hvad efter slaget blifvit af honom derom kunde deremot tyvärr ingen upplysning gifvas, Jonndz kom tillbaka till Como med en visshet mer, men också med en ytterligare gåta. Paolo var efter all rimlig anledning, helst man ju — som från början anmärkts — ej fått en enda rad ifrån honom, att betrakta som fallen och död, men — icke som österrikisk fånge mera än som öfverlöpare. Huru efter detta förklara brefvet till Carlota? Naturligtvis som en uppfinning från början till 7) Se A. B, n:r 280—289,