Aftonbladet – 13 december 1859, sida 2

Tobe ön GE hö NI Re re kraste vittnesbörd härom och :om den omsorg och kraft, hvarmed eldsläckningsarbetet leddes och utförles. Det afbrända skeppet tillhörde hrr Enhörning och: Linderberg härstädes, och arbetet å detsamma hade fortgått derhän, att man nu var sysselsatt med dess bordläggning. Några timmars härjning tillintetgjorde häruti en jemförelsevis lång tids arbete, sem ledts-af den unge skeppsbygmästaren Hansen. Tillall lycka för egarne var dock fartyget assureradt i Skandia för, såsom det uppgifves, 40,000 rdr rmt. Huru den fasaväckande olyckan uppkommit är ännu icke bekant, men torde blifva det vid en blifvande undersö ning. — — Följande högst egendomliga besök i Upsala af en långväga främling omtalas af Upsala Posten: En amerikanare; Talleyrand Grover, professor i moderna språken vid en läroanstalt i Delaware, företog sistlidne sommar en resa till Europa och besökte äfvenledes Sverge, hvarest han i början af Juni månad i Upsala oförmodadt insjuknade och efter några dagars vistelse afled samt blef derstädes begrafven.. Han efterlemnade i Maine, en af republikens nordliga stater, ålderstigna föräldrar och syskon, hvilka i följd af åtskilliga omständigheter först efter några månaders förlopp blefvo underrättade om hans bortgång. Vid underrättelsen derom uppstod isynnerhet hos Modren en liflig önskån att sonens jordiska lemningar måtte få deras sista hvilorum i fosterjorden, så att hon i sin djupa sorg kunde få ega den trösten att besöka den käre hädangångnes graf,som måhända sfiärt skulle omsluta äfven henne sjelf och andra af hans-anhöriga. På hennes bön derom begaf sig derföre den ene brodren, till yrket jordbrukare, åstad till Sverge. Han anlände meddiligensen från Stockholm hit till Upsala sistlidne tisdags e.m. på dagen 3 veckor sedan ön afseglade från Newyork, efter att hafva blifvit uppehållen två dagar i Hamburg och en i Läbeck samt dessutom nödgats dröja en dag i Stockholm. Lyckligtvis erinrade sig domkyrkoklockaren platsen der den aflidne främlingen blifvit jordfästad, och med hans biträde öppnades grafven. Kistan, hvilken bleckplåtarne med den ännu väl bibehållna inskriften fullkomligt utvisade vara den rätta, upptogs; den döda kroppen beströddes med kalk och humla, och, alltsammans nedsattes uti en i hast förfärdigad större låda. Klockan 6 på onsdagsafton var allt i ordning, då M:r Grover tog skjutshästar till Stockholm, för att derifrän följande dag medsin broders lik afgå med ångbåt till Lubeck, och derifrån öfver Hamburg fortsätta återresan till Amerika, der han troligtvis, om ingen olycka inträffar, landar tre , veckor efter. sin afresa från Upsala. För det sorgliga . ärendets uträttande -har således endast behöfts den korta tiden af 6 veckor, Men också har m:r Grover egnat sig uteslutande deråt och fått nöja sig med, som han: sjelf sade, blott sa birds view of Sweden. Under de få timmar han här till bragte hade han ej tid att bese de märkvärdigheter, som. vanligen ådraga sig. resandes uppmärksamhet. Han tyckte: domkyrkan vara ett förunderligt stort meeting-house, som han gerna ville hafva sett invändigt; skulle också gerna håfva betraktät den der gamla bibeln; som han hört finnas på biblioteket: men som en äkta practical and honest YankeeFarmer föredrog han att, så vidt-tiden tillät, besöka Ultuna, der han med särdeles intresse tillbragte en timma, tog,notis om plogar, ladugårdsskötsel m. m., och hvarifrån han var glad att fa medföra något hvete -och ärter af andra slag än de i hans-land vanliga, samt dessutom frön af några andra växter att nästa vår utså på sin jord i den nya verlden, till ett minne åf sitt korta besök i Sverge. PRE — Norrköpingskuriren meddelar följande utdrag ur ett bref från en på Nya Zeeland vosatt svensk arbetare, som den 17 September 1858 afgick från London med svenska skepoet Eqvator (hemma i Stockholm) och den 22 Januari detta år ankom till Wellington, hufvudstaden på Nya Zeeland. Brefvet är datesadt den 23 sistl. Augusti: Den 1 Mars gick jag i land. och lyckades straxt få irbete hos en målare, J. Minifie och ett förmånligt logis. Nu är det vinter här, men den är Hart förbi. Marken bar varit frusen en och annan morgon, men snö ba vi ej sett, utom på de långt aflägsna bergspetsarne. Gräset och träden äro ständigt gröna, så utt man kan i sanning säga, att här råder en alltid srönskande vår. Förut har staden Wellington haft ett annat namn ;eh: kallades då Port Nicolson: Staden, som är beägen på den nordliga önjär mycket långsträckt men mal, omgifven af höga berg, och har vid pass 10,000 nvånare. Klimatet är angenämt; aldrig: har här unnits någon smittosam sjukdom; stölder och bedräserier höras icke till. Den rådande trosläran är den reformerta. Welington är säte för en reformert och en katolsk biskop.-Inbyggarne; som för femtio år sedan voro de srymmaste menniskoätare; hafva humera nästan alla intagit. kristna läran och blifvit ett fredligt folk. De iro -bruna-till färgen och måla sig med blåa ornanenter i ansigtet. Landet är mycket bergigt -inen bördigt, öfverallt bevuxet: med tjock skog. Jorden säljes till. fem riks: laler tunnlandet.:. Jag har redan företagit. en -vaniring på en omkrets af 20 mil. I går (den 22 Aug.) var här en förfärlig storm, så att vatten och småsten blåste högt i luften; i dag har det regnat hela lagen och i morgon går poståhgaren Pomerang till Melbourne, hvarifrån posten fortskaffas till Europa: Här finnas ej stort flera svenskar än de som hitkommo -med Eqvator (hvars hela besättning (rymde). För närvarande ligger här ett. svenskt barkskepp, Antilope från Göteborg, kapten Hallberg. . Föda och husrum kosta på ett värdshus 18 rikslaler i veckan; men här är bruket att hyra rum och sjelf. koka maten, då kostnaden är hälften mindre, I riheten större och angenämare. Klädespriserna äro ungefär desamma som i Sverge. För egen; del bor jag numera på ett stort hotell, hvarest jag morgnar och aftnär hjelper betjeningen, och derför har jag kost och husrum fritt. På hotellet talas dagligen tre språk: engelska, svenska och tyska. Du frågar om jag gräfver efter guld; ja med strykpenseln, hvarmed husen besmörjas hvarje dag, hvilket jag anser för den säkraste guldgrufvan så länge nan har helsa och arbete. Största delen guldsökare komma tillbaka med lång näsa och tom pung. Ehuru här finnes mycket guld och afståndet icke är långt: ill gulddistrikterna, har jag ej lust att våga lif och senor, ty i dessa distrikt stå de största banditerna sig bäst: Dagspenningen här är från 6 till 12 rdr, men då skall man sjelf hålla sig med allt. Arbetstiden hos nästare räcker från kl. 9 om morgonen till 5 på af-1. sonen och betalas med en engelsk shilling (44 skil-: ing svenskt) i timman, så att man ovilkorligen bör här förtjena lika mycket på ett år som på sex år . Sverge. Deri består konsten för mig: att gräfva uld. ; j Du nämner om det italienska kriget; du må tro le kriga äfven här, nemligen gubbarne på krogen ch gåmmorna i gathörnen, hvar och en med sin tidvingslapp i handen. Hvarje gång europeiska posten kommer, får boktryckaren ej tid att sofva, för attfå idningen eller ett extrablad färdigt i dagbräckninsen till den längtande publiken. Här är ett skarpt idningsläsande. I Wellington utgifvas ej mindre än. yra tidningar, tre på engelska och en på Maöri (in-ödingarnes språk). Af denna sistnämnda, som kallas Te Ka 1 Arta tva Af Wellington) sänder äs.