Aftonbladet – 13 december 1859, sida 1

0 ZUVAVEN. NOVELL FRÅN ITALIENSKA KRIGET, UU TAFORVAR ODD), Jag har då hört er med klappanide hjerta, måen7 jag Bär förseglatominWjälsT hemlighet. Ack; det har måbända varit narraktigt af mig, men, det är också endast. min skull, endast och. uteslutande -min, att. ni, ej. för längesedan erfarit detta. Paolo, :o hur ofta: har:han ej velatilyppa förser Jallt och bönfalla hös-er omen liten vrå. äfven för mig ief vänskap och er fådefliga godhet! Men jag, det är jag, som. ständigt har fördröjt. och återhållit hansybeslut. , Förlåt .mig, min Paolos far! Det harsvärit o min stolthets: skäll. Jontez betraktdde henne imed stum rörelse. . HJag har icke. velat. utsätta mig. för er möjligå so0kbike t Dock icke vrede? inföll Jonnöz häftigt. DEF hår nt aldrig tott, aldrig kunnat trot Nej, men för er förlåtelse för det jag vågat.älska.er ende; son. f De garhle Jonnez aflägsnade sig från! heniie ett ögonblick. När Han kom tillbaka till henne, återtog han sorgmodigt: : Och..Paolo heda icko försökt öfvertyga er om att ni jejibehöfde frukta för min: förlåelsefn ind Rita Man åå Ack ja! Han sade mig ständigt att ni var så god, så upplyst och fördomsfri;. men det varsmin stolthet, min oböjliga, nu dock —som ni sertemligein brdtnä stolthet hvilken vålläder detta, Jag öffertalade hörlöm att välta ännu vågon Jlitentid tillshan själf hade rekapat sig en ställning och förvärfvat sig rätt ulluntäfvens väljassigssin hustru el ter fritt beslutso0 jag: ville trädt inom ert husicke af nåder, utan ned rättighet. Hm! Denna Olycksaliga misstro! Men vare. Jångt ifrån mig att: derför. vilja anklaga er!; .Jagi-är sjelk På detta sätt stolt och jag ) 5e A,B. Or. 280-266.