Aftonbladet – 13 december 1859, sida 1

to skrifvit dessa rader, Detta var åtminstone n förtolkning, som i nödfall kunde låta sig förstå; men —brefskrifvarens uttryckliga ord landlade ju om allt annat än om någon fånSenskap ...... z I Om ett kunde det mellan den gamle Jon18z och Carlota icke var någon den minsta lyans af meningsolikhet, nemligen angående ippgiften om att Paolo skulle hafva förrådt n fana och stupat som öfverlöpare från Itajens sak. Ait detta -icke var sannt, derom jar deras öfvertygelse ortibblig som Alpernas rund. Hvad var då sannt at alltsammans? i Det uppstod af sig sjelf ett naturligt förjund mellan fadern och älskarinnan, i ändaål att med gemensam energi söka genomryta detta mörker. Tröstande hvarandra, uppmusrande hvarandra, meddelande hvara sina tankar, gissningar och tvifvel Jömde de väl icke sin smärta, men de gåfvo len sysselssättning. i Jonnåz lät icke den unga flickan lemna wset förrän hon måst lofva att ännu, följanie morgon återkomma. Inom nästa dags förlopp hade den gamle Jönnez öfvertalat oubben Lamma att. låta dottern flytta in hans hus och sjelf sälja sin kafe för att på vamla dagar lefva i fred och fo på en Jonnga tillbörig liten landtgård på Comosjöns vackra strand. De voro från denna stund så familjer, dem en graf plötsligen hade ojort till slägt. Fadern Jonnez första omsorg hade ännu samma dags väll, då Carlota första gången besökte honom, varit den, att sända en stafett, ill Milano för att söka underrättelser om gereral Cialdinis högqvarter. Den kom följande lag tillbaka med det temligen sväfvande besked, att det troddes för ögoblicket befinna sig snågorstädes, mellan nämnde stad och Bersamo. (Foits,) EE — Do orientaliska sederna skilja sig i intet vänseende så mycket från Öcceidentens som i höfligietsbetygelser. Buropön tar af sig hatten; origntaisten deremot sina skor.