Aftonbladet – 13 december 1859, sida 1

hår aldrig :förtretit-det;jag sjelf, är jag väl någon: bertig eller markis2 i Ni ärorik.o 7 1O Gud, min dotter! Jag är nu så fattig, att egde jag icke dig, egde jag intet på denna jdrden.n Carlota sjönk åter ner för honom och vätte hans ;händet imed.strida tårare sagor hi ;Efter.en my paus tog Jonnez åter ordet: Denna sista timma; har för, mig varit, så diger, af, intryck, känslor,. gåtor; och öfverr raskningar, , att jag snart ej. mera hittar mig sjelf. ,..Det är nödigt, att, vi begge fatta. oss itet tillsamman. Sätt er stilla och förtroendefullt här vid min sida, mittarma barn, och låtom oss försöka attitala somslugna och förståndiga. .medniskor om många, saker, som behöfva ytterligare förklaras!.. Dushar då redlanblänge känt min. son 2 ( mNågta år, jäs Han varien vän tillenung many hvars namn nishar;shört: Giulio Montix Han var det, jag vet det. Och han sörjde honom som en äldre bror, då Giulio:hade lit vid; -Brescias tappra försvar emot Haynau ör tio:årosgdan. Min son, var då ej mer än jorton år — hän var tjugofem nu — men han blef efter denna sorg, på en gång vuxen man och han tog i arf den fallne vännens fosterlandskärlek ... per Denne Giuilo Monti, signor! — var. min halfbror. Vi voro barn af samma förträffliga mor, E bolt i; Åter en öfverraskning Jag Var då endast ett. barn, en liten, liten flicka, men jag började redan då att hålla af ex son, derföre att han höll af min ärma bror ach någon gång kom att för hans skull: besöka oss...n Ö Hm PÖch när Giulio hade stupat för sitt fäder-ndsland, kom Paolo och gret i hemlighet med mig, och då lofvade jag i mitt barnsliga sinne atf älska honom i nöd och lust. Som jungfru har jag intet ögonblick ångrat detta, och, gud-. skelof, han har velat älska mig tillbaka. Han har älskat mig troget och; han har icke en i j