Aftonbladet – 12 december 1859, sida 2

FJERDE BOKEN. Bref, Första KAPITLET. Den gamle Jonnez hade stängt sig inne och satt vid ett bord, betraktande med nästan orörliga blickar ett ur, rågra papper, en liten portemonnaie och en plånbok, hvilka lågo framför honom. Han yttrade intet, han drog icke ens en suck, men han vände dessa effekter med en viss försigtighet, en nästan högtidlig varsamhet, som om de i denna stund hade utgjort hans hela förmögenhet, bräckliga skatter af ett omätligt värde. Han steg upp ett ögonblick, stannade framför porträttet af en ung man med Napkras ppna drag, hvilket hängde på den motsatta väggen, men kom strax åter till bordet och ställde sig att betrakta uret med en blick af det djupaste vemod. Ändtligen brast hans tungas band och han uttalade dessa ord: Klockan fyra! Då har uret starnat. Kulan har kanske snuddat förbi det. Det är allteå hans dödstimma. — Nå, klockan fyra i dag eller klockan fyra i morgon, det är detsamma! Den har lefvat nog, som har lefvat för sitt fädernesland, för friheten, för en helig cch stor sak. Älskade son! Jag har ju sjelf